även en sorti

ska du heta. Vilken roll kände jag att jag hade som barn? Jag kände jag hade slavens roll. Inte smila inte le, inte visa tänderna, inte ta någon plats, jag skulle vara alltid berätt! på plats just nu! men inte för min egen skuld, aldrig; aldrig gråta aldrig visa illska. Att ständig skulle vara på plats för någon annans humör och lynnighet, aldrig klaga, aldrig visa hur hemskt det var, aldrig kunde stoppa det och att se ner i ett djup som inte var mitt. Alltid förstå, alltid visa empati, tvungen och påtvungen, aldri visa vem en är, förr att det misbehagar den som kräver villkorlig lydnad.

Att behandlas så och det får pågå år efter, och bestraffas efter impulsmetoden, hårt och utan nåd. Och detta var en liten tjej, som i sig själv var en glad och utåtriktad tjej, men väldig många vänner. Hur kan en göra så mot någon med livglädje?

Väl det beror på, som det så fint heter, på att någon unnar dig det. Och inte vill ta det ifrån dig.

Sorg är det, den dagen en får se det i vitögat.

Hur tar en sig ur en kostym som är tretti storleken för liten. Som en aldrig passade?

Måste en kräva att de som gav den syr en ny? Eller tvinga dem att köpa en ny? Eller acceptera att de är så nöjda att bli av med den att det inte kommer på tal?

Faktumet är att en inte kan kräva något av någon. Men till alla som fortfarande är nöjda med att de lämnade det sämsta till mig, så är det bra om de lämnar.

Jag måste själv kliva ur kostymen på något sätt. Ungefär som Houdini, bakbunden i en tunna. Biljetter får ni via min röstbrevlåda innan kl 18. Löp och köp och ta två för tio! 

och andra zombie-varningar. När en ignorerar någon, inte omtalar, överser, förbiser, så gör en illa. Den som ignoreras, inte omtalas, överses, förbises, och inte bjuds med blir då ignorerat och i det gjort illa. Det är en av de sätt vi straffar varandra vi människor, och precis som zombierna som blev utseslutna, är det en av de värsta straffmetoder. Om flera blir med på det så är det förödande. 

I samhället är det många som ignoreras, och därmed är vi alla med på att skapa utanförskap. En behöver inte gilla alla. Men den som har lite värdighet i sig, är klar över att alt en gör, kan ha stora koneskvenser. Att vara en medmänniska är att inte deltaga, när det kommer till att dömma och straffa sina medmänniskor. Inuti är vi alla beroende av att någon gillar den vi är.

Alltid och i alla åldrar.