även en sorti

Om vi nu alla har lite skruttiga hus, på sten eller sand, om någon har för stort och någon för lite, någon har en fin fasad, medan andra har bra interiör, om alla har birster och alla har sitt, är det då inte dags att fölåta både sig själv och andra? Ja det är det, men om jag är för otålig och inte inväntar tiden, så blir det inte äkta. Att förlåta är något som bara kan vara äkta, och är inte tiden där ännu, så måste en vara förberädd när den tiden kommer. 

Ingen av oss är så stora, att vi inte behöver en vägledare.

Det var även självförtroendet som for sin väg igen, för att vara mamma eller någon måste en ha ett självförtroende. Alla berättelser om mig från barnsben var om hurdan jag inte dög, allt fokus låg på alla fel och brister, jag byggde mitt hus på material från en berättelse om att det var fel material, fel fasong, fel storlek, fel plasserat, fel fasad och fel interiör.

Det gav inget självförtroende och det har jag slitit med, verkligen. De berättelser en får med sig från barndommen är ramvärket i ditt liv. Ja omkring din grund, om grunden var dålig och ramvärket inte dög, så blir det så klart ett hus som kan rasa vid jordbävningar. Att ha fått höra att en inte duger dagligen och att få det bankat in i sig, har inte varit bra för att våga visa fram sitt hus. Ok det är ett hus, men det ligger gott gömt, då det inte gillar att bli bedömd som icke ok.