även en sorti

Gamla ord berättar vad de gjorde med en, på riktig. Jag var ju en glad tjej som precis som min far alltid satt längst framme för att allt var så interessant, då ptsd och sosial fobi kröp på, blev jag bortgjort där längst framme, och fastlåst, jag satt fast, och blev skamfaren och blev så utsatt.

Men först och fremst ocg före gjorde de detta emot mig inom familjen.

Vad kallas det sorgen från att ha blivit fråtagen sitt potential, sina gåvor eller nådagåvor, som livet gav en? Det är den omöjliga sorgen.

På min resa har jag mött många som sitter på fel stolar, båda vård och kyrka och myndigheter har folk som inte har goda intentioner, och kommer att gjöra illa. Dessa har även sin mission i livet, men inte i kontakt med andra. Självmante profetar, och folk med förakt för dem de skall stödja, och även föräldrar som med sken av godhet, skadar. Folk behöver bli rörda berörda och bemötas. Det finns så många bra folk och alla är olika och det är väl så det skall vara, för alla behöver någon som förstår just dem. Att offra sig lite för andra är att ge och det skadar inte för det ger en fjärilseffekt, den sprider sig vidare och kanske jorden runt.

Jag saknar det jag hade, jag saknar min kusin och mina barndomsvänner, släkten och nätverken och jag är väldig social, jag trivs i sammanhangar, och har en svårighet med att vara utan.

Ganska så enkelt. Och otrolig komplicerad.

Ja gud den som visste vem en var, men några insikter har nu hunnit rinna ner så nya kan komma till. Jag har mött extremt mycken avund för den jag är och har fått ta extremt mycken skit, orimlig mycken skit. Jag är tryckt kraftig ner och tillbaka.

Det jag har är inte en högre intelligens en vanlig, men jag tror det är en intuition jag har, en intutitv abstarkt förståelse av livet. Jag tror det nu, men har inte haft någon aning om att den fanns, ingen har sagt någon ting positivt om den förmågan. De har antigen avvisat mig som för mera, eller för mindre.

Jag har en extrem kognitiv långsamhet, jag får ångest och går i utmattning på köpcenter, blant mycket folk, på bilresor, där det inte finns avstånd mellan mig och vägen, jag klarar inte att hantera tunnelbanor och metro. Eller för mycket på en gång, bråk oväsen stoj och larm. Och är motsaten av en multitasker.

Jag har en stor inlevelsesförmåga, jag har aldrig haft fokus på mig själv, men lever mig in i det andra berättar för mig. Och är uppriktig interesserad av andras liv och berättelser.

Spågumman och väglädaren är döttrerans ord, jag kan inte se i någons framtid, men jag har så visst en stor interesse i att följa folks liv och hjälpa förbättra det. 

Jag är ingen livskonstnär, mitt eget liv har legat i mökrer och jag har knappast sagt och gjort de rätta saker. 

Men jag har ett extremt stort hjärta, för alla som behöver att det bankar för dem.