valde jag som jag gjorde, sorti från vadå? Från rollen jag hade tror jag, jag gick så less av facebook, av för mycket ansvar, för stora skor. Jag behöver få vara mig, ett huvud kortare än slekten? Jag
har samma engagemanget, men hamnade i fel sammanhang. Det går inte slösa bort tiden häller. Det gör jag säkert här med, men jag har nog på allvar försökt att förstå var jag hör hemma. Jag kände
mig som en internerad på facebook, tror jag. Det kommer inte ut därifrån, budskapet. Då vill jag häller bruka tiden annorlunda. Det är inte enbart gillanden som driver mig, jag vill något mera. Men som en blindbock famlar
jag efter en sammanhang, där jag kommer till min rätt och gör någon nytta.
Det ville ge livet större mening.
Som folk säkert förstår är jag något större språkgeni.
Heter det släkten eller slekten. Rev eller räv. Det är alldeles omöjligt, nej det går säkert att plugga in det. Men jag har inte riktig gehör. Jag är dårlig i engelska. Det är lättare med tyskans grammatik.
Jag lärde fortare tysk i skolan än engelska, det blir lättare när det är reglar än efter gehör. Livet är spännande på det sättet, varför dådå, är en bra fråga. Det går
ju att fundera lite nu och då. På olika saker. Tyskan har dessutom roliga ord. De är roliga att säga. Precis som jag tyckte svenskan var rolig som barn. Språket är som en evig sällskapsresa.
Och sedan är jag
avslöjad? Folk ser ju här hur lite djupt jag tänker. Jag går och tullar i min egen värld, och något mera avancerad än det här, tänker jag inte stort sätt, jag har upplevd att folk blir så besvikna,
när de ser nivån på mina tankar. Sorry, jag är bara ovanligt vanlig och inte vanligt ovanlig.
Reklamen tycker det här är ett konkursbo, då tycker även jag det. För så tråkigt har jag det, just
nu.