även en sorti

Att prata om sig själv, gillar vi alla allra bäst, gärna överallt samtidig. Det kan ju vara rolig ett tag, sedan blir en less, på andra och sig själv, jag vet ju att det inte är roligt att höra precis vad jag tycker jämnt, och jag kan ha svårt att låta bli. Men jag vet att det är mitt eget behov, inte andras. I alla fall vet jag det nu.

Alla rymmer sig själv, och de flesta har många sidor och är allsididga? Själv är jag ganska enkel, och har inte så mycken avund och alla dessa sidor där, det gör mig lite naiv, ganska enkelt.

Jag har problem med att fatta dessa känslorna i bland. Och måste förstå de teoretisk. Det är svårt det. 

Det är nog inget problem att vara den en är, om en förstår vad som är sitt och vad som är andras. När en själv tar slut och den andra börjar. Det är gränser. En får inte invitera andra in om en inte menar det och tänker slänga ut dem. En får häller inte invetera sig själv, oanmäld och utan att det är önskat. Det här är en jättesvår kunskap, grenser är ofta osynliga.

Vi markerar de ofta med nej och ja. Men när vi blir odtydliga, så suddas gränsen ut för många.

Det är en typ av kommunkation, som blir borta i det gränslösa.

Det har ett eget språk, som vi inte borda glömma bort, sådär.

och annat struntprat.

Tyskan är det omöjlig att missförstå, nein betyder nein, och heraus, betyder ut, och det lite fort i tillägg. Det er ett språk som i bland är övertydlig.

Spanska och franska kan jag inte men jag är lite fascinerad av spanskans omvände frågetäcken.

JAg har ingen interesse av att lära ryska och kinesiska, jag är nog lite rädd för att om jag åker dit, så kommer jag aldrig tillbkaka. Jag är uppväxt i en sluten familj.

Och där är vi innne på någon ting. Åsikts-frihet skall aldrig missbrukas totalt. Vi har ett anitexpertsamhälle. Vi har media, som låter folk säga vad de känner tycker och tänker, non stop, Det går att roas över det, men jag gör inte det. Jag är växt upp i en borderlinefamilj, och det går inte att orientera sig efter vad som blir sagt. Jag tycker själv mycket om vad jag känner menar gillar och är, men att sitta och skamla om det i teven? Stackars folk  Och det påverkar oss, det är åsikter de kommer med, och de kan ju ingen ting, knappast har de tänkt efter. Det är bra att veta vad en pratar om.

Och tomma tunnor, skramlar mest! 

Jag tycker om folk som kan någonting, en snäckare som kan snickra, folk som kan sitt fag, det saknas kunniga folk i teven, som vet vad de pratar om. Meteororloger som inte gilar att det blir allt varmare, de hörs ju jätteglada ut meteorologene i SVT o co, Yes! en grön jul, då kan vi sola!

Om åsikter blir sanningar så tappar vi alla orienterings-sinnet, och snart sitter Makten o co med makten, och vi får aldrig mera tycka och tänka och känna efter om någonting öppet och ärligt.

Så är det med allt som missbrukas gränslöst. Gränslösheten frodar slutenhet.

Det kan jag säga, för att jag växte upp sådär.