och

Varför är jag som är så upptagen av lokal omställning, så passiv just där, och sen så aktiv, när det kommer till regnskog, Afrikas djur och biologisk mångfald utomlands.

Där får jag även skylla på min fars böcker som tog mig hemmifrån till andra kontinent, via andra världskrig, till Amerika, alt från politik till urbefolkning till de färgades kamp för frihet, sen ett engagemang för och i Afrika och sen kärleken till djur och natur.

Det är och blir de stora majesteter när det kommer till djurriket som fascinerar, min glädje över skarv (den finns här, men det finns även en bok som heter Skarvene på Utrøst) och albatross, och giraffer elefanter och sedan ALLA djuren där. Det handlar om min utfärdstrång om en stor tolerans för de som har varit utnyttjade, det gäller i stort hela Afrikas kontinent, och djungel och djungelboken och hela rama regnskogen och alla deras gömda skatter. Litteraturen har tagit mig bort från vardagen och tagit mig in i djungeln, den har tagit mig lite kors och tvärs över jorden, via haven och över isen. Det är Jack London och Atlantis.

Även i utbildningen kom det till slut till marin mikrobiologi som examensarbete, förorenigar och oljespill. Och jag skulle rädda världen. Det var stora ideal, blandat med liiteraturens hjältar, med alla böckerna från barnsben, med ambitioner, vyer, visioner, drömmar, och..

Men sen kom verkligheten i kapp, problem problem problem, poff, så försvann drömmerna. Och andra och annat kom in i stället.

Men är man nu idealist så är man, och är man ambitiös så är man, problem och vilja krockade, men kvar fanns ju allting. Den dagen problemen blev mindre så var det ON igen. Men på ett annat nivå. Och jag som klagar på Facebooken fick möjligheter, samtidig som jag fortsatte att utbilda och uppdatera mig, det är en genuin intresse, den går aldrig över.

Det är bara det, att det skall ge resultat, vad lönar sig? att engagera sig lokalt, för en omställning som måste komma, eller i klimatfrågan eller i biodiversitet. I hjärtat är jag fortfarande närmare Afrika, savannen, och även regnskogen, artmångfalden , rikdommen, skattekistan - ja den riktiga med djur och natur, i botten drivs vi ofta av våra hjärtefrågor, hos mig råkade de finnas längre bort, där naturen blandar sig med litteraturens oändliga rika berättelser om djur och natur och om hjältar.

Och där det goda vinner till slut.

Då postreaktionerna kom, ersätte de många år av ångest och hämningar, känslorna åtevände och även jag, men känslorna var adekvata i förtid, inte riktig nu. En dag vill inte det vara någon ursäkt längre, för att inte gå in i vanligt lönat arbete; jag har hela vägen jobbat, även avlönad, men det mesta är ideelt, eller räknat som ideellt. Oavsett system så måste du försörja dig själv, det är egentligen en förutsättning, särskild i ett underskottsamhälle. Då läkaren sa att skräcken inte var farlig och vad jag tänkte göra därefter, sa det plong i huvudet; jag har ju trott att den var farlig. Jag går kronisk ilemående, det är som att hänga upp och ner i Tilt.

Men en dag vill inte det vara någon ursäkt; jag förstår i dag varför och med tiden vill reaktioneran bli mildare. Jag kan ju använda dem som ursäkt resten av mitt liv, men knappast blir jag nöjd av det.

Då börjar benen darra lite för det kräver ju mod; plötslig är min kusin jättemodig och min dotter med, de pluggade och jobbar för fullt. Då kan man ju inte som jag när jag gör bort mig, ta en Bridget och säga ooops, det vill knappast gå igenom.

Nu är det så med min kusin och även min dotter att de började på golvet, dottern jobbade många år i kassan på ICA, medan hon gick på gymnasiet och pluggade. Jag kan inte bli president med en gång, varken trump eller jag är kompetenta. Ergo måste en process börja, där jag börjar i praktik, och sen får en ju se vad en duger till.

Benen darrer lite till för då måste jag möta samma folk varje dag, vara kompetent socialt och i det området jag jobbar. Jag måset stå på mig, osv osv osv osv osv osv osv.

Egentligen är det ju bara att kliva ut i det en dag, det är ju inte en hänrättelese, men mera en möjlighet. Fast ännu har jag en ursäkt, jag hänger upp och ner i en Tilt!

Det är bara det, att det är bara en upplevelse:

Rent faktisk och faktullet, så hänger jag inte upp och ner i en Tilt på tivolit.

Med ett hjärta XXL och med ett matematisk logisk tänk, skulle det bli en lång process att bli till. Med min bakgrund blev inte min kombo, personlighet gynnsam; till slut var det en fråga om att förstå eller förgå. I dag är det ingen fara för det sista, men det har tagit decennier, att komma där jag är i dag. Jag var nödt till att förstå, och det var svårt. Det stora feltänk är att vi tror att folk är som oss själva. Då passar inget ihop! Först när du förstår att världen är full av annorlunda människor, så kan det börja ge någon logik. De flesta har nog ett hjärta, XS, som inte är något dårligare, bare annorlunda, och de flesta tänker inte matematisk logisk.

För att få världen ihop, använder en illusioner, som passar den typ du är. Problemet med illusioner är att de just är illsioner och inte fakta, för eller senare måste de falla, då de inte är matematisk logiska, eller stämmer inte med kartan.

Psykologi är verktyget för att förstå människan, men även biologi, det senaste är min basutbildning, men jag började läsa populärpsykologi redan 1983. Senare blev det mera och mera intressant; det är även ett teoretisk ämne och passar en som tänker som jag. Men trots teori, så är en så begränsat för det kräver även att en förstår sig själv, och det är den verkliga svåra biten.

Och till sist måste en acceptera den en blev, men även hur de andra är eller hur de blev, eller bara gillla läget.

I bästa fall möter en någon tidig i livet som hjälper en med detta pyssel.

Man skall inte behöve läsa 7,500 000 000 000 000 000 sidor med litteratur eller sidor med ord, eller att det skall bli ens livsprojekt.

Har ni läst Kejsaren av Portugalien av Selma? Nej, men fadern har ett hjärta XXL, och måste leva på illusioner. Det är en lite ovanlig kombo den jag är, den är inte något bättre en något annan, eller något sämre; den tillhör den biologiska mångfald. Det att det inte finns så många, är för att det inte är så gynnsamt; det är mera gynnsamt att var lite osnäll. Att det finns människor som jag, är för att inte alla växer upp i ogynnsamma miljö, och att det behövs även folk som jag för att hålla männiksosläktet vid liv: Snällhet har en funkton. Var hade jag varit idag utan min erfarneheter? Jag hade nu haft en karriär så som många har. Mera vet jag inte, i stället blev jag det som kallas en mångsysslare:

Eller så kan man kalla mig och mitt liv ganska enkelt för en rödgrön röra!