violer

Jag har tänkt att jag skall hämnas på retoriken, och sedan jag här är kung så försöker jag mig på en grumlig hämnd. De har nänmligen sänkt mig så att jag fortfarande inte är ferdig med sista delkursen.

Jag tänker börja med tesen: Retoikens kärn är privatlivet.

Jag tänker inte alls följa deras pro och kontra-argumentation, som sagt är jag kungen här. I retoriken får man vara personligen men inte privat, jag har fundrat sedan hösten 2013 på skillnaden och jag ser ingen. Privatlivet är dessutom kärnan i allting, dvs i allt liv.

Så därmed är kärnan i retoriken: privatlivet. Jag tänker dessuotm sänka deras stora hjältar Platon och Aristoteles. Jag har då läst Platons Gästabud, som pensumlittertur och gubben var ju pedofil, han gillade unga pojkar. Genom historien har han blivit större och större, då andra gubbar förstorar han. Ok lite intressant är det med hans idealvärldar, fast bara med måtta.

Aristoteles vet man ju knappast om existerade, man har klistrat och limmat ihop litteratur hos munkar från medeltiden. Och den ihoplimmade boken är retoikarnas bibel.

Jag stör mig på alla dessa gubbar som uppförstorar varandra, inte enbart i nutid men även bakåt i tiden. Hade det inte varit så att kvinnor måste till för att laga män, så hade jag inte trott att de fanns. Ja bortsätt från Hildegard i grisebingen.

Jag har verkligen funderat på skiljet mellan män och kvinnor; och den stora skillnaden som jag kan se, är att många män är strategiska, de spelar inte enbart schack men är även kungen i själva spelet.

Dessa strategiska män ser inte bakåt men bara framöver och hur de kan vinna; de grottlar ihop sig i slutna rum, allt ifrån i politik, frimurareloger och gigantiska bolag. De har ett syfte; att vinna schakspelet, ja det verkliga spelet, och de är inte finkänsliga men använder sina bönder med glädje för att vinna. De verkliga bönderna är ofta kvinnor stylade men smink och höga klacakr och i fronten, men slås lätt ut i det stora spelet. De är ju inte strateger men mera skyltdockor.

Kvinnor är duktiga javisst de kan nästan all ting som männen kan, men de är sällan strateger. Strategerna är klädda i grå kostym och de kommer att sälja sin mors njura för att knäcka all motstånd. De synas sällan och drar gärna i trådarna, de handlar med vem som hälst och med vad som hälst. Och det värsta är att de vinner. 1% av världens rikaste äger 100 % av alla tillgångar typ, nästan. De är sannorlika lika mogna som femåringar men är stora och starka och äger mycket så nästan alla blir imponerade och lägger sig i gruset för dessa oppförstorade femåringarna. Dessutom har de fine fruar som är stylade med smink och i högklackade skor, jag har aldrig fattat grejen med högklackade skor, man kan ju inte springa i dem, och inte ifrån någon häller.

Vad har detta med retorik att göra, ok det var två män som sänkte mig där, Istavan bistvan, som sa att jag lät som jag hade kommit i målbrottet då jag höll talet, det kan ju så vara, men han skämde ju ut mig i allas påhör, gubbjäveln.

Den andra var Alexander den stora, på inlämningen (det enda som jag inte nu har fått godkänd)  skrev han Underkänd och så långt från godkänd som överhuvudtagen möjlig; gubbjävel 2, Det var för det andra inte sant. Om jag hade skickat in blankt, så hade det möjligt varit så, men jag skickade in 12 sidor och hade i alle fall godkänd referenslista.

Vi har utvecklat allergi jag och retoriken, bara jag hör ordet så får jag ont i själen, och så snart de  ser mitt namn får jag underkänt. Det är lika så bra, de har redan för många uppgifter att rätta.

Rent seriöst så blir jag aldrig retoriker, det passar nog inte riktig, jag hade Kafkakänsla under kursen, dvs Muren eller Processen, det går aldrig att passera en linj, och jag lärde något om att i vissa fall får man bara vända om. Muren är för hög och portvakten kommer inte att slåppa in mig. Och ja visst jag är ju inte någon typ av retoriker häller, inte gilar jag rampljuset, och det jag skriver är kanske inte det de frågar efter. 

Men tesen är att kärnan i retoriken är det privata;

Utan kan man ju programmera en dator till att säga precis allt rätt utan bävan och utan röst i målbrottet. Om kärnan i retoriken är tecná vill så säga.

ja, absolut, det är inte alls som att skriva en dagbok, som är verkligen ensamt. Men vad är dog skillnaden på en dagbok och en blogg, så klart är det illusioner men efter att ha skrivit på Facebook, är detta lite det samma. På tiden att sälja datorn och flytta ensam till stugan, tja den tiden kommer, hoppas jag. Det följer med för många illusioner med internet, illusioner om att var social t.ex.

Jag är spaltig dvs ostrukturerat, hoppar hit och dit, och kan inte riktig skilja viktigt från oviktigt, och till lags åt alle kan ingen vara, fast även jag har en tendens att skulle vara det.

Jag är hemma från USA och förstadstillvaron där, vi bodde två dagar inne på Manhatten, skrives det så man hatten? Då jag kom hem kom jag ihåg att jag två gånger har drömt att jag besöker min moster utnaför NY, lite märkligt, då jag inte alls tänkte på henne nu då jag var där.

Jag hade aldrig trott jag skulle komma till NY, jag hade bestämdt mig för att aldrig åka dit, så lätt är det att göra tvärtom, nu har jag varit där men inte blev inte frälst där häller. Men häller inte motsatsen, för folk är folk.

Och mera är det inte att säga om den saken.

Ord är ljud som kommer när vi spänner stämbanden och lagar olika typer av ljud eller oljud. Fredrik retoriker nämnde det på en föreläsning, och de ljuden som vår hjärna hör som ord, får enorm kraft i relation tilll den gutturala stämbandsövningen före de blev till ord. Orden har en enorm kraft, och de kan inte tas tillbaka. När de väl har blivit till ord, så står de där verbalt eller svart på vitt; dessa orden har kraften till att skapa allt från krig till fred. Du kan trasa i sönder en relation med få ord, eller bygga broar med andra. Före orden kom på prent, vandrade de mellan människorna och omvandlas lite efter tid och berättare, då de kom på prent var de där för evig, och när radio och teve och internet kom for de världen runt på sekunden, och leder till allt från självmord till högste äran. 

De som äger orden äger ofta makten, det kan vara gruppen som bestämmer vilka ord och vilka berättelser som berättas. Om man bara följer andras berättelser så blir livet lite tråkigt.

Att skapa ord och nya berättelser kan i bland rädda situationen, och varje ny situation kräver nya berättelser. Och om berättelsern fångar publiken kan den rädda en hel värld eller inte.

Visioner är att våga vända på vågen och göra berättelser som gör vägen vidare gångbara för vidare generationers vandrande, och möjligheten för kommande berättelser att få formas och spridas i vår värld.