Ok nu kanske tiden är mogen för att lägga ned tiden på just att skriva.
Ensamma är ju vi alla, och känslan är inte altid det samma som verkligheten.
Genom livet har det nästan alltid funnits några
där och dessa har bidragit poitivt.
I början var min kusin, och med henne fanns bara positivt som jag upplävde, vi var inne i leken strax för att fortsätta nästa gång vi möttes. Även som ung vuxen och de
resor vi gjorde, gjör att jag inte gick miste om de viktiga åren som barn och ung vuxen, då man utforskar den lilla och stora världen.
Då jag var 8 fick jag en kompis Tove, och med henne forsatte leken och även jambördigheten.
Då vackra Marit, och hennes familj kom till grannhuset i min hem-ort året 76 förvandlas den från en öken tilll en oas, de bodde där bara ett år, men med dem följde känslan av något mera, OCH det var
de som införde Beatles musik, som sen dess följde mig.
På gymnasiet var det inte ok, men bredvid satt snälla T, och Sigrid från klasen skulle senare bli en av dem som har följt med mig genom livet
Då jag
flytttade hemifrån till Trondheim mötte jag Danska Dorthe, vi ritade men hade mycket gemensamt, hon hade ett fint bemötande och visade mig Danmark, ett vackert land och en vacker människa.
På folkhøgskolan mötte
jag Marianne, "där måste ske något", en lille pige med en historia som liknade min.
I Bergen från och med mitten av 80 talet delade Gro och jag boende, hennes stabila personlighet var ny för mig, då det inte var så
jag växte upp. Hon hade en mycket större positiv betydelse än hon någonsin kommer att få veta.
Och så var det Vivian, som den gång inte mådde bra, i henne mötte jag ett liv bakom fasadernas och där
fanns mycken livsvisdom, men även var hon kreativ och med världens vackraste hår. Desssutom körde vi morots-dieten, till huden blev gul.
Und deutsche Heike, två mammor i Bergen.
Sen dess mötte jag min man och fick
två fina döttrar, mera kan en då inte begära.
Med min moster och far hade jag reglebundrna telefonsamtal, och då de försvann förrförrra och förra året blev det tyst i telefonen.
Här i
sverige har jag även vänskap som kommer att vara varaktiga, då det är människor med kvalité,
och det kan jag nu även säga om alla dessa folken.
Och min brors nya fru är även en av dessa poitiva
plusmänniskor.
Allt har sin tid, och min trädgård-projekt borde nu övergå till något annat, jag gillar projekt, och får klura ut hur den kan få en fortsättelse i nytt format.