Om det blir något efterord, så blir det besserwissern, och med det har många kontakter slutat. Om en förringar någon och sedan kallar den besserwisser, så blir det gärna slutorden.
Att vara frispråkig
och klar, blir alltid uppskattad i en sammanhang där det inte gillas, självklart är det så, särskilt när det inte är gemensamma nämnaren.
Oavsett hur jag har mådd igenom livet, har jag varit lika självklar.
Nu i dag, sedan jag inte blev en förespråkare och kanske mera introvert, så är det flera barriären att klättra över. Kanske var inte miljöfrågan den värsta saksfrågan för min del. Där
finns det många kunniga förespråkare, som måste känna sig ignorerade rätt och slätt.
Vissa av dem kan alliera sig, och släpper därmed att förringas av samtliga runt omkring sig.
Ja visst har
jag gott humör och kan driva fram humor, men främst av allt är jag besserwissern, som tycker att jag ungefär vet hur en ska sköta sitt liv, och med den kunskapen sitter jag mycket själv.
När en tar ställning så
är en genast motståndaren till någon, om fakta spelar mindre roll för dem.
Vissa ord är helaga, kommunismen är ett av orden, och hade en bra tanke, men den fungerade inte i den sammanhang där den praktiserades. En
tanke är den bra eller dålig i sig själv? Eller ett ord? Om exemplets makt gäller, så blev det inget vidare är en förenklad konklusion.
Det är de intellektuella som gillar ordet, och därmed blir det i så
fall en brottningsmatch med ord. Jag hade inte gillat den matchen. För att jag hade förlorat? Nej kanske för att jag en gång trodde på idén. Och tvekar ibland. Något klang så vackert med ordet.