En betimlig fråga är vad som kom först, då mitt uppträdande är till förväxling lik en hönas. Jag fastnar vid det första och bästa kornet. Och kommer inget vart, då varken hönan eller
jag har en målbild. Denna veckan fick miljövärldsminister-planeringen plockas bort, då jag är på returen efter det lite hopplösa projekt att snabbplugga mig upp karriärvägen. Inga vill se mina potential, bara
hindren och ok det finns några av dem. Vad kom först, den obestämda virrigheten eller avsaknaden av mål. Om jag har något mål med det jag skriver här? Nej, men den har en tråd, ja visst, och om jag kommer till att
sluta? Jag hade räknat med att nätet löste det när det krackelerar någon gång, målbilden av det är ganska immigt, att jag behöver en bättre tråd? Ja visst, för nu går det åt alla håll.
En vandring genom studentstaden, innebär att inte veta var jag skall, då nattbussturen som ble klimatkompenserat för med 4,95 kronor, parkerar något ställe utan att informera. Det finns ingen karta, väl självklart finns
det, men inte tillgängligt och inte i mobilen, då den inte har surf, men det kvittar, det är omöjligt att gå efter en mobil. Tillbakavägen är lika problematisk, och plötslig har vandringen hamnat i en gravlund, och
frågan blir igen om staden fick namn efter gravlunden eller motsatt. Och varför använder de grus på varje grav i stället för jord, det finns ingen att fråga, annars hade temat för dagen landat där, ja och sedan
över på namnen och snart på vilda avvägar, via efternamnen och sedan slekten och landet och språket, har de diftong här? och sedan den botaniska biten och även syftet och teorin bakom det hela, och när blev kyrkan
byggd i vilket material, och arkitekt och trosriktning och tro och tvivl och alla extensiella frågor om liv och död, och i allt detta går det inte att hitta svaren på vad jag vill. Jag gräver och gräver efter svar i huvudet,
men inga dyker upp. I mellantiden har jag hjälpt en dam på tåget med heltäckt ansikte att hitta sin plats och med var det finns bagageplats, det är omöjligt att döma folk efter att ha kollat dem i ögonen, för
då blir det till ett möte. Och hur rimmar alla dessa möten med att inte vilja bli sedd. Självklart rimmar det inte alls, jag känner snart alla i stan och känner att det är dags att komma vidare. Då jag har blivit översynlig.
Att det är komisk att ha beteende som en höna, ja då måste jag återgå till en historia, som min mor berättade om vad som hände då de slaktade hönan, och huvudlös flög den upp mot taket, utan
huvud, plötslig hade den blivit ganska så målmedveten. Förresten är det min mor denna virrigheten påminner om, hon kan verkligen snacka sig igenom en stad utan att ha något mål och mening. Att det då är
medfödd och nerärvt och därför bara att acceptera? Ja men om vi gör som med hönan, så ville det lösa alla problem, då det verkar röra sig till just där uppe? Jag hoppas vi inte tar det experimentet.
Vi säger att ni fixar en målbild till mig i stället, jag blir headhuntad!?
Men förresten efter historian om hönan hörs det förresten inte så attraktivt ut längre, eller hur?...
Snälla nån!!