 |
 |
|
 |
 |
för besserwissers
Det går inte att vara expert på politik, det är bara åsiktsbasert, experter kan fakta, det här är rena rama tramset, jag är mera expert en den tullbocken, ärlig vem låter sig luras så lätt,
han är fullständig blå, och titeln är olämplig, var det SVT som konstruerade titeln, tramsteve, det är helt hopplöst, sedan det inte finns någon riktig experter till att sätta dem på plats, en expert kan
inte ha egna politiska åsikter, bocken och havresäcken, det är en otroligt obildat befolkningen som godtar så mycket trams, utan att sätta foten ner tillsammans. Politisk expert, det är faktisk direkt löjligt. Vems luft
tar den tullbocken egentligen. Och vem ger han allt trovärde, ja det var SVT, och har de havresäcken så? Ja visst.
Du gillar den här sidan Du gillar den här sidan
är att jag spekulerar på detta år efter. Det är väl bara att fråga, är det inte? Hallå du där borta, är du en ostabil en?, och ekot ekar dumt tillbaka, ostabil du där, ostabil du där. Och
då är vi lika långt, eller hur? Den här var klurig, var den inte? ..du där borta...dudärborta....
Du gillar den här sidan
är att den jag verkligen kommer till att sakna är mor. Inga band är kanske fastare än de ohälsosamma, för att banden är det som aldrig var. Behoven för närhet stöd och en bra relation. Det verkar
vara så, att för evigt varar bara det en inte fick. Banden är knutna i allt som inte var, och då är det omöjlig att lossna, för bindningen är inte logisk. Jag tror jag delar öde med många där. Konsten
är att inte repetera det, för det är lätt att söka sig till folk, som rätt och slätt är avvisande och ostabila och som aldrig kommer till att förbli annat än helfel. Konsten är att kunde skilja sig ifrån
andra på ett tidigt tidpunkt, jag har väldig lätt för att umgås folk, lite för lätt med mina hemska dåliga erfarenheter. Och får lära in att bara omgås de som har förmågan till respekt
för alla, en självklarhet som inte alls är så självklar. Det är nog idealen det då, där respekten går åt båda håll.
Du gillar den här sidan
för ca 7-8 års sedan ändrades något och ilskan kom upp till ytan, jag visste inte om det, men långsamt fick jag respons nog till att förstå att det var så. Jag märker det inte och ser förvånad
på resultatet, och fattar inte vad de blev så sura över. Jag förvånas och blir skräckslagen, samtidig, och vill inte se dem igen, då troligen var det något av det värsta då jag var barn, att bli lämnad
i olika hopplösa situationer. Jag orkar inte på ostabila folk mera, och jag upplever den som ostabila, otrogna och oplåtlitliga. Förmodligen är det en orättvis dom i bland, och jag drar alla över samma kam, jag har märkt
att folk kallar mig bestämd, jag har ingen egen bild av att jag är det. Jag upplever mig mera servil, och serviceminded. Jag brottas med bilder som inte rimmar. Triggers kallas det, men jag ser dem inte, och är ganska omedveten, men tänker
inte förbli det, då livet är för kort till att stanna på sidospåren. Livet går alltid vidare, och oavsett så vill en ha en bra plats, när en först är deltagare. Golv siste rad, blir en svacka.
Och är en oattraktiv plats.
Du gillar den här sidan
|
|
 |
|
|
|