för besserwissers

är jag det oberoende idealet?

Ja det kan jag säkert inbilla mig ett tag. Men med en gång man är någon, så vill man krocka med någon annan. Man är ganska blind för den man är. Man har en färg form fason och attityd, och det tar ungefär 3 sekund att döma ut eller in någon. Jag är ju någon, men vem vet vad jag utstrålar, och vem vet vad andra tycker om det. Det viktigaste för alla är att få vara den man känner att man är. Och sedan så tolerera att andra är det.

så arg på parasiterna, tror dom att andra inte har en tid?

Men nu sitter jag och läser en bok om livet i vatten och pölar, och visst fungerar parasitism och de kan även gynnas och bli dominanta, ja intill de har tagit knäcken på sin värd eller värld, då kan den antigen dö ut, eller hitta andra byten. För min del så blir det inte bra med närkontakt med dessa. Och det är jag som måste backa, då dessa inte verkar göra det.

och andra odjur.

Som äter upp min tid, min energi, mina förmågor, som tar det de kan innan de lämnar och gärna efter. Karenstid behövs, så jag aldrig bjuder någon på gratis fika, med skylten, ta till det inte finns mera, och tacka inte för maten. Som tar som om jag vore inga ting och inte behövde någon ting. Aldrig mera, då hade hela livet varit förlorad. Aldrig mera, och karenstid är glappet då jag hinner skilja på odjur och inte. 

I mellanrummet mellan, k.valma och inga ting finns det så många personligheter att det ibland inte går att mötas, så det är därför sanningar behövs eller faktan, så någon ting är gemensamt. Om det inte finns den perfekta riktning, så måste det ändå finnas någon gemensam väg, annars är det och vi losta.

I vilsenheten för all tid.