även en sorti

Jag kommer från ett land som har varit utsatt för invasion, flera gånger, på grund att det ligger strategisk centralt. Medan min bror kan namnet på alla krisgskepp. och var de sjönk. så har inte jag den förmågan. Han kan imponera med sin faktakunskap. i Norge finns kusten med sina fjordar. Jag lärde alla fjordar och sedan alla städer på Sørlandet, via en ordramsa. Krigshistorian är interessant i Norge, den visar hur många som väljer rätt sida, när de får välja. Norge är gläst befolkat, en gång i tiden kunde jag säga hur många det var på varje Km2. Nu kan jag inte imponera med det längre.

På min fars sida valde alla rätt, eller så stuvade de bort, de svarta fåren. Min mor gömde aldrig bort min morfars val av andra sidan. Och hon gjrode det på ett bra sätt, jag har aldri tänkt på det som annat, än att han inte var så duktig på att välja. Det har skapat en tolerans i mig, för att folk kan välja som de gör.

Historian är ju interessant, om motståndsrörelsen, brända jords taktik, om folk vill så kan de samarbeta bra. Så klart, så sitter någon igen med hela äran efteråt, men det måste även vara slitsamt, med all den uppmärksamheten. Men sedan jag har behov för hjältar, så berör det mig, de som gjorde allt de kunde för att föra folk in till Sverige. Det är en historia om mod, och det är ju så speciellt med vilka sidor folk kan visa upp när det gäller. Sedan kom Bjørneboe med sina böcker, där han visade på hur folk kan välja andra sidor, och alla männiksor har en berättelse, som leder dem in i spår som de inte kommer ut av. Det som jag fick med mig av plus, från min barndom, är en stor tolerans, ja så som jag upplever det. Den har tagit allt större plats, och jag måste byta, inte sida, men hitta nya arenor, för det som är viktig för mig. Vi har mycket att lära av historian, även den är en visdomsbok.

Min far hade en klockren stolthet, för allt han kom ifrån och allt han stod för, jag fick den med. Den irriterar grå-sten på sig, en innebygd stolthet över allt en kommer ifrån. Nu känner jag tacksamhet för det. Jag är stolt över bönderna i min familj, kanske mera och mera på farsidan med åren. Tackar till min far, för att växte upp så som han gjorde. Uppe i uren under fjället, och i nära kontakt med naturen. Min far var naiv så sitt sätt, och det är även jag på mitt sätt.

Jag undrar på om min far hade läst marx, jag tror inte det han var alltför högferdig till att orka det, och det är även jag. Sedan han sa så lite, så avslöjade han inte när han kom till kort, där är vi helt olika. Jag kommer till kort rätt som det är, och har svårt för att acceptera det.

Det som är en fara med högferdigheten är förakt. De ligger näre. JAg vill helst inte ramla in i det, jag tycker den smakar dårlig. Humorn är typisk mitt-norsk från mors sida. Den är ingen intelligent humor. Men då vore det prestationer och inte humor, och det är bara humor, ganska enkelt.

För att vara helt ärlig så är min mor en riktig ordklyvare, hon kan verkligen dela orden, så de sitter i dig som en kniv efteråt. Jag kan också använda ord, men jag vill verkligen inte komma i en situaation, där orden används som vapen. Där måste jag gå tio runder med mig själv, för jag måste välja mina forum med föriktighet, jag måste kräva mera av mig själv där. jag måste välje var och när det passar, verkligen, forum och sammanhang. Jag vill hälst inte slösa med mina ord häller, innan det kommer till en sitution där de verkligen behövs. Det här blir en svår lära. 

Den kommer att ta sin lilla tid, att fatta detta.