även en sorti

är en statusmarkör, jag avskyr mode, jag fördrar inte ordet. Det är väldig normativt och de har en känslighet som jag inte har alls. Det är det alldeles viktigaste i vår värld. Den är även normativ, men de med högst status leder an. Där kan ju även alla rörelser samla folk. Det gäller då att klä sig så att det blir mode? Folk gillar dolda symboler, täcken och liknande. De tråkar lätt och kategoriserar ännu lättare. Och de förkastar genast det eller den de inte gillar, och de går på kläder och utseende. Det tre sekunder att värdera en annan människa. Gillar eller ogillar. Det här är en världen för att blända, och det är inte alltid det yttre motsvara den inre kvalite. Här ser någon rött igen, sedan kvalite och kvalite är olika. Ser fel folk ett gäng, som demonstrerar för klimatet, skulle jag nästan till att säga, ser många rött, och förkastar det genast. Och sedan så kommer färre och färre. Det här inte Marx lära, för den handlar mera om underströmmar. Och de ser inte jag. De är teori. Och säkert en kraft med. Och den går alldeles säkert att påverka på sitt sätt. Jag har aldrig haft ambitioner om att vara teoretiker, jag kan mycken biologi, men mänskligt beteende har jag funderat på, men inte gått in i det, för att bli expert. Jag registrerar det jag ser, men tror inte en gång själv att det är någon analys, jag kan varken Marxs lära eller beteendevetenskap. Psykologin jag kan, är om anhörigas situation, och utbildningen var bra och grundläggande. Men att bli en teoretiker kräver ett mycket smalare perspektiv och en fördjupning, jag aldrig har gått in i. Jag har även bara en ytlig kunskap om retorik. Det vet de allt om där uppe på det tidigare existerande flemmingsberget. Men kunskapen blir då autodidakt och det borde alldeles inte föraktas när intentionerna är bra. Det är ett diskussions-inlägg och inte sanningen. Den är svår att äga, den baserar sig på tolkningar. Men jag förstår även irritarionen, alla är ju experter på sina områden, och sedan kommer jag och klankar in in i dem alla på mitt sätt. Som jag är teoretiker i allting. Det är komplett omöjligt att vara det, och kunskapen blir grovmaskig, som i ett fisknät som inte är gjord för bottentråling. Det är faktisk lite gränslöst, och vad jag lär av det, är att jag får skärpa mig lite mera. Men jag har väldig klara meningar, och tyvärr så har jag en åsikt om all ting. Och det tror jag är sant. Jag gillar förklaringar, och kan plåga folk riktig länge med dem. För att: jag säkert gillar att hitta svaren, på de olika frågorna.

En gång i tiden blev en liten tjej överlämnad till sig själv, och måtte hitta svar för att överleva. Allt har en förhistoria, och den här är min.

är ofta väldig hierarkiska, och på rikemanstoppen sitter de ofta. De gillar varken plattityder, eller platta strukturer. De tar allt väldig allvarligt och gillar inte störande moment, de har mera egoistisk natur, som grupp. När de inte orkar att förhålla sig till manlighetens negativa sidor, då får vi så kallad machokultur. Och de ser verkligen ned på andra. Men även kvinnor skapar hierarkin ut ifrån lite andra kriterier, dat handlar ofta om statusmarkörar. Jobb, bil, kunskaper, och i olika grupper finns olika statusmarkörer. Det kan bli komisk om en kommer i balklänning på fotbalkampen, eller motsats. Aggressioner, då måste en kronisk irritera sig, och sedan något eller någon att reta sig på, det är extremt konstruktivt. Det var en klok kvinna som sa till mig, att innan jag accepterar värden som den är, blir det svårt. Det handlar då om att inte tolerera spark, men att alla hägnar om sin värdighet, och att trå lite försiktigare. Absolut, det var ett bra råd.

Nu kör de smällare utanför fönstret, det hörs ut som tredje världskriget, på VG anklagar de trond g, för en typ övergrepp, han är extremt social, och i SVT visar de aggressionen i världen. Krigsrapporten, de ser ju aggressiva ut, när de förmedlar dem. Det ser som en rättssak. Detta är en manlig värld, och då den som inte är positiv. Jag gillar män i stort, och ser en stor variation i beteende eller uttrycket i ögonen. Det handlar då om förtroende. Men dömekraften måste bli bättre innan jag kan värdera folk. Det går inte bra att gå fem på, flera gånger. Jag har fått flera och flera goda väninnor. De finns i sogn, bergen, ås, Oslo och omägn, Danmark och Trondheim och omägn, och Södertälje. Och om det ska bli plats till dem alla, så kan de inte bli oändligt många. Ja denna hösten mötte jag en ny, och som vanlig känner jag när det är ett varig. För det var Anna, som är precis så stor som hon är. Och hon har en hund jag fall pladask för. Sedan jag är den jag är, så anknyter jag till folk, men det kan ta lång tid att lära dem att känna.