Ja som vanligt iklädd naturnära färger, så att en går i ett med betongen, osynlig överallt. Ja men då är det inte något problem väl? Vi kan göra en väldig lång historia riktig kort
här. Från spionens plats längs bak, till hela vägen till att jag står oppe på framvisaren, äsch det är ett äldgammalt ord från mitten av förra århundrade, och i kamfulaschfärger, sitter
jag mitt i allas fokus där framme och råmar bäääää, ja just när de visar slides, ja som mitten på förra århundradet, av varg och får, och jag har glömt bort att jag var spion och inte ett
får.
Attans, det blir spill omöjligt att gå dit. Det blir ett öde värre än de döde, eller var det döda?
Men ni delar den åsikten, gör ni inte? att fåren får hålla sig där
de hör hemma?