även en sorti

det är valår och valfläsk. Jag står även på val, att fortsätta mitt introverta tänkande sätt eller kliva ur boxen. Jag blir ju ensam av all introvert tenkeflykt, eller vad det nu än kallas. Och så klart hade jag varit en man, så hade jag säkert tyckt det var roligt att sitta så själv? Nej i längden är det inte roligt. Om det är oroligt? Ja det tycker jag.

Tyvärr så precis som med min tar 10 nya år från valet jag gör, till ändringen kommer. Skall jag sitta här i 10 år till? Stackars mänskligheten. Det är inte konstig att det går på tok här i världen.

Här uppe har jag ingen chans, jag har suttit och glodd ut på miljöförstörningen under hela tiden. Tyvärr har jag termometerer i fönsrtet, jag mår så dåligt för att vi förstörd villkoren på jorden. Jag mår shit av det, och sedan ha jag börjat att se för mycket av den sidan hos folk, igen, och sedan måste jag flytta till ett mindre ställe, där jag kan omges med folk som känner mig, och där jag inte behöver ha koll på termometret jämt. Någon av oss människor är för speciella till at klara av allting. Jag mår uppriktig dårligt av vad vi har gjort. Där är jag som ett barometer.

Jag måste som alla ha en mor, men klarar inte identifkationen alls, än. Jag känner den inte, eller har inte känt den på år och dag.

Så då blir det stackars far då, eller stackars mig, som jag får jämföra mig med.

Han red inte den dagen han salade hesten, sa min mor. Det hörs havlugubert ut i dag, det var nog ett ordspråk, från den tiden folk hade husdjur, eller bondgårdar. Med riktiga djur. Eller med djur på riktigt, heter det. Min far tänkte långsamt, åt langsamt, gikk långsamt och rörde sig långsamt. Tvärt om min mor. Självklart är jag inte en kopia av honom, men jag gillar läget när livet går i slow motion. Då hinner jag tänka äta skriva och leva. Och attpå till räcker jag en en mängd bus. Och hyss. Alla mina tokigheter kräver en dag eller två, varje vecka.