även en sorti

Det finns många själ till att bli dumpad, då jag var ung, så fick jag höra några bra varianter, för vanlig, för alldaglig. Det går inte riktig att ha så stora förväntningar på mig. Bortsett från att skojet kan ta helt av, och att jag är väldig ordentlig, så är det ganska platt det jag säger. De sista åren ändrade det sig, jag fick höra att från några att de trodde jag var smart. Kanske formulerar jag mig lite speciellt, men sedan jag trivs med vanligt begåvade folk, så är det nog där jag befinner mig. Jag kommer i håg mycket, där har jag en styrka. Intelektuella snobberier? Nej, att skapa konstiga distanser till andra är inte särskild smart. Men som sagt förut, under och efter posttraumatiden är inget längre sig lika som förut. Det var som det öppnade stängde gömmen i hjärnan, och tankarna fick, liksom som samhället då oljan kom, ett kick och produktionen blev onaturligt hög, och gick på högvarv.

och supersmart, och noll koll. Krisen rubbade min stabila identitet, plötslig hang jag i lösa luften, och jag visste inte på viket läge, jag befann mig. på samma dag har jag pendlat från sur tii gott humör, argsint, lugn, onlined, offlined, supertönt, superdum, till samma orealistiska bild av supersmart och väldig rolig, rörig, och det tristaste läget, är ensam och urtråkig. Och verkligen off.

Jag inser att allt är mig, och att jag får gilla läget.