även en sorti

med kusinen? Ingen har nog orkat att läsa allt jag har skrivit, det måtte ha varit som att läsa encykliopedia brittain upp och ner och bak och fram 70 x 7 gånger. Det gör nog ingen frivillig i dag, då måste personen vara lika fixerat som jag var i kusinen, ja i början av skrivandet. Något av det sista jag sa, innan jag började skriva var att hon inte var välkommen i min begravning, jag kommer ju från en familj med dramaturgi! Hon måste ha tagit det väldig bokastaveligen, lite för, det låg ett budskap under raden, och det var att hon var välkommen innan. Men det var implicit, och svårt att tolka? Eller inte. Men ingen fara. Det vore som om vi redan är döda, jag har sätt henne, men det var som om vi inte var levande då med. Att se varandra utan att se. Jag undrar på om alla dessa skärmar som är fyrkantiga formar oss med, de fångar oss in i en fyrkant och där händer all ting vårt hjärta kan begära, sedan ser och tänker vi fyrkantig, och vi ser inte varandra, då allt och alla som inte är fyrkantiga, inte passar vår mall? Hang on, vi kan inte missa utvecklingen av fyrkantsamhället, det kanske blir ännu mera avancerad, eller inte? 

Nästa in är pentagon-samhället?

min mor läser dödsannonserna först, det har hon gjort så länge jag kan minnas. Nu väljer folk att skriva att barnet eller föräldern tog sitt eget liv, och min mor menar att hon måste göra något åt detta, då de är SÅ många, och ja vi borde göra något åt detta med. I dag är var och en sin egen lyckas smid, och vi skall alla lyckas. Men inte alla kan det, inte alla kan läsa självhjälpsböcker eller har råd till coaching och terapier. Att gå genom eld och vatten för någons skuld, gosh, det skulle även jag önskat fanns i mitt liv, men vem gör det? De yngre har så få perspektiv och att avsluta kan i ögonblicket synas enklaste väg bort från fyrkantsamhället. Men det är även så, att fast de söker efter folk som är flexibla i jobbannonserna, är det egentligen de fyrkantiga som de söker efter. De som aldrig ger sig. Vi får det vi odlar, om vi inte uppskattar andra än fyrkantar, så förlorar vi dem som inte är det. Det kallas selektion. Vad med jobbanonsen: vi söker dig som är osäker i livet, för du är precis den rätta, du kommer att passa perfekt, via jobbannonser hittar vi fram dem då, och inte via dödsannonsen.

akta sig, annars tar ju reven mig! En förmåga till har tillkommit, jag surar, och skriver syrliga kommentar på facebook. Som med ilska så skall det lite fingertoppskänsla till innan jag bemöts av förakt. För i syrliga kommentarer ligger föraktet, och förakt odlar bara förakt. Om jag behärskar området sur kan det bli en tillgång, min moral och empati är äkta, men är för stor för mig. Om jag inte använder min surhet till att sänka andra kan den bli en tillgång, den är nog bara en gräns. Om jag inte hanterar min surhet bättre än i dag, blir jag ganska enkelt bara en sur person. Och dem finns det väldigt många av, och det är en tråkig härskarestrategi. Och den odlar inget positivt på sin väg. Den skapar bara nya suringar.