när det kommer, det har ju varit mörklagd, det närmaste en kan säga om min barndom att det inte fanns någon ärlighet och uppriktighet, det fanns draman men ingen äkta känslor, ingen äkta reaktioner, ingen
äkta kärlek, mycket tomma ord. Det fanns ingen länk mellan ord och agerande, det var en som ett galent hus och där växte jag upp och for illa, förr jag gillade ärlighet, rederlighet och hederlighet. Det gjorde inte de, det
var en yta som inte stämde med klangbotten, jag blev skrämd även av det, det fanns ingen ting att orientera sig efter, jag var altid rädd och tysnaden blev mitt skydd mot en öforutsäbra vardag.
Min far är ju ärlig,
men lätt att minipulera, han var jo godtrogen mannen, lite som jag har varit.
Väldig godtrogen, en riktig fårskalle, och med det sagt, ber jag så mycket om fårlåtelse.