även en sorti

Den ena hade ombytliga känslor, den andra inte, men mörka känslor kan bli till föreställningar och ge berättigande, som en kan rättferdigöra för sig själv och omgivningen och även släkten.

Det hjäper inte, för det var så långt från ok, som det går.

Och härmed låter vi förtid vara förtid och låter den vila i frid?

Ja, om det går så gör vi det.

jag får dårligt samvete för att jag inte är snäll nog här, men så är det att en kan inte enbart låta sig styra av sina känslor, de är en hemsk dålig guide, särskilt de mörka med avund och allt det som följer med. De guidar alldles fel och berättar tokiga historier, kanske var dem som styrde i vårt hus? Sedan går det säkert att förlåta och lämna huset och utan att skada de två som regerade, de hade det säkert svårt nog de med, med alla sina svåra känslor. Och kanske var inte intentionerna fela, men guiden, de svåra känslorna? Det tillhör ett liv för länge sedan.

Notan fick jag, och den har varit svår att sitta med själv.

de två andra var inte godtrogna eller trogna det goda, men jag förstår mig inte på sådanna personligheter, det är utanför min kunskap, jag förstår mig inte på det alls. Och det borde inte ha blivit mitt problem, nu blev det, men det är inte, för jag lever inte där nu längre, det går säkert att sluta frid med det som var, och sedan blicka framåt igen och igen.

Det är julen och sedan går det emot vår igen. Det går alltid emot vår, och sedan handlar det om att hålla sig själv på den goda vägen, för det tjänar ingen att inte göra det. Det är abstrakt det goda, men med goda intentioner så blir det bättre än med motsatsen. Kan en gott säga.