även en sorti

någon verkligen förstår hur svårt det är att bygga upp ett liv från ingen ting, att hålla sig och sina uppe, när en själv inte blev buren eller tröstat, at bygga ett liv av ingen ting, där jag istället blev påhoppad, hur det är att studera och ständig gå vidare och vidare, när det grundläggande inte fanns, hur livrädd jag alltid har varit hur svagt jag har stått, när kraven är lika stora på mig, som alla dem som fick detta naturligt från början av.

jag blir ju ängslig av att ha den här och när jag skriver i den och att folk läser den, jag skulle heller varit tillsammans med andra och sedan kunde det vara diloger och samtal, der en i bland touchade något av dessa teman. Det här har inte varit något behov, om jag levde som jag behövde. En dag vet jag att den här far sin väg, för det är det som är lättköpt, för: easy come and easy go, det är vår samtid det här, och bara det en tar och håller i har varig värde, så holl gott om dem du bryr dig om.

Och släpp inte taget om dem.

Min nästa hemsida skall handla enbart om mossan jag bor brevid, och jag LOVAR att inte skriva ett ord om mig själv! Ja ni tror mig, gör ni inte?

Ja som alla vet blev jag vädlig rädd i min familj och rästan av livet, de satte stöck eller skräck i mig. Annars så blev jag väldig sårbar, jag kan verkligen inte ha hvemsomhelst runt mig. Och med att expoenera mig här, så är det ju inte någon hemlis. Jag hade aldrig skrivit här om jag var i en sådan braförmig miljö. Jag är inte någon konkurrensmänniska, jag far illa där. Jag har en känsla av att komma till kort, oavsett. Jag frodas i bra miljön, det gäller folken och harmonin i miljön. Det går nästen att säga att de eller den smittar av på mig. Som sagt, jag har en vädlig stor inelevlsesförmåga.

Ska jag ta bort det här, det är ju allt för privat, är det inte??

Det är nog snart dags att ta bort den här hemsidan seriöst.

När jag hittar det jag letar efter, jag gillar verkligen inte exponering.

Och det är ett fakta och inte ett alterantivt ett.