även en sorti

De gjorde det med flit, så känns det. Det finns ingen läkning i den meningen, det finns ingen förlåtelse. Det är ju ingen rättssak, det gjordes med flit, låter häller inte bra. Jag vet ju inte deras innarsta intentioner. Jag upplever att det gjordes med flit. Ja så var det, men det var kanske instinktivt, och vi var en stor familj den gången mina morfäldrar levde. Jag kommer inte att läkas, om jag inte visar nåd. Det är preskriberat, som sak. Jag önskar frid, de kanske har behov för att det är som det var. Det är bara jag som kan ändra min inställning till dem. Jag önskar att förlåta och lägga det bakom mig. Jag hade inte blivit kung i Norge ändå. Jag överlevde och är i dag den jag är, det duger säkert på något vis. Det är jag som måste förstå att jag duger ändå, oavsett, hur det var är och bliver.

det blir jobbigt om jag inte förstår informella reglar, sturkturer som bildas i en miljö, och informella hierarkin, jag ropar ut det Jag ser, högt, och har inte förstått att jag trackar någon på tårna, ärlig det kan ju bli väldig pinsamt, Huff hur illa det kan bli, och huff och huff, ja det här går inte det blir för många sära tär, och folk trackar tillbaka. Nej en måste tänka två och tre gånger, innan en säger precis det en ser. En är ju inte ensam i världen, vi är alla i samma miljö.

Och alla har vi en tå eller flera, att vårda.

Att jag inte har förstått det här förut, efter typ hundrade år.

Jag gillar ju alla typ precis lika mycket, och sedan jag är som en hund, så klarar jag inte att dölja hur det är, så lycklig över alla folk, och bang så slår de hundbandet etter mig, de har ropat sitt! för länge sedan.

Lite grann överdriver jag, men det är inte långt från att det är sant, jag kan inte skilja på folk och folk, och är lika lycklig oavsett. Eller var, jag är inte så glad numera, de solde hunden på bruktmarkanaden, den var en dålig familjehund, sa de.

Då jag var liten var jag ju på toppen av hierarkin, och den inkudrande attityden var inget problem, men då jag blev sänkt till botten, och fortsatte ha samma natur, så blev den till ett problem. Att sitta på botten och inkludera andra, är lite motsägelsesfullt, går det gott att säga.

Och det går fint att säga att jag blev sänkt, den personligheten jag var, ledartyp, stark, fri och glad, blev en torn i ögat, på dem som inte ville ha det så, och att frånröva någon sin natur, är långt värre en en skulle tro, för det skall väldig mycket till att ta ifrån någon sina naturliga anlag.

Allt blev inte borta, men allt för mycket blev.

Det är som ett hedersmord.

har mött, så är det fremst att överse mig, låtsas som jag inte finns, inte vända sig åt mig, och överse mig, som om jag var så kort, att jag inte syns. Det att inte prata till mig, tystaleken i hundrade år, till jag känner mig sten död, redan. Men vad de försöker förbigå och överse, har jag noll koll på, det måste nog vara något de inte tycker om, och som de vill markera på, vad de tycker, och ja, de gör verkligen det, men sedan de inte ger mig nyckeln till att förstå, är jag låst eller schack matt. Det funkar alldeles perfekt. Som sagt är det även några som berättar till mig vem jag är vad jag tycker egentligen, tänker och menar, och ok jag blir schack matt igen, särskilt som om att det de prackar på mig, inte är mig eller är relevant för mig..

Men igen folk använder inte härskare-stragerier om de inte blir störda?

Jag förstår inte och vet inte vad det är de försöker tysta och mörklägga??

Där har jag har alldeles noll koll.

Kanske jag är för rätt fram?

Såg jag kungen utan klädar, villle jag ropat högt, men se kungen har inga kläder på sig!!

Sedan det var alledelse fel forum att säga sanningen i?,

ville alla bläkna under sin solbränna, möjligen?