även en sorti

egentligen?

Är det jag som även ser spöken på höljus dag. Dramantikens skapare? Uppmärksamhetstrång? Vad är det egentligen jag är så rädd för? Har jag verkligen anledning att klaga som jag håller på med. Men folk umgås ju de här folken? De går ju inte runt med en köttyxa precis? Och enligt dem, så ville de lagt all ting över på mig. Hur i fridens namn, vad skräms jag fortfarande för? Varför spöker det på natten. Hade de inte tagit ansvar om de kände de hade gått över sträcken? Det är ju bara jag som upplever natt på museet, det ser då helt normalt ut på dagtid. Allt är lika lugnt och fint och prydligt och organiserat, lugnt och överskådligt. Dessutom har de berättat hur det är enligt dem. Det låter ju helt trovärdigt. Allt är lika prydligt snyggt och beroligande.

Det går mot natt, och ingen ting ser lika snyggt ut längre. 

jag har berättar om hur hårt det har varit och tagit. Jag måste skydda och vårda det, och ta hand om det. Anna kom in i mitt liv då jag var som svagast, hon kom som ängel, och det spelar mindre roll vad jag tror eller inte tror. För hon kom och övergav mig inte. Hon stod stadigt. Och några folk är och varit väldig viktiga. Kanske började vandringen mot livet då jag kom till psykologen i Bergen och med alla de folken som har följd mig fram till i dag. Jag kan inte klaga på att vara övergiven, för det är i så fall jag som inte ser ljusen på stjärnhimmelen.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!