egentligen?
Är det jag som även ser spöken på höljus dag. Dramantikens skapare? Uppmärksamhetstrång? Vad är det egentligen jag är så rädd för? Har jag verkligen anledning att klaga
som jag håller på med. Men folk umgås ju de här folken? De går ju inte runt med en köttyxa precis? Och enligt dem, så ville de lagt all ting över på mig. Hur i fridens namn, vad skräms jag fortfarande
för? Varför spöker det på natten. Hade de inte tagit ansvar om de kände de hade gått över sträcken? Det är ju bara jag som upplever natt på museet, det ser då helt normalt ut på dagtid. Allt
är lika lugnt och fint och prydligt och organiserat, lugnt och överskådligt. Dessutom har de berättat hur det är enligt dem. Det låter ju helt trovärdigt. Allt är lika prydligt snyggt och beroligande.
Det går
mot natt, och ingen ting ser lika snyggt ut längre.