även en sorti

Det är en omfattande livskris, de åt upp mig som barn, ungdom och vuxen. Men jag har en begåvning, och jag behöver realiesera mig, det ligger som ett ovattnat behov, det är som ett undertryck och övertryck samtidigt innuti. Det vill någonting men vet inte vad. Jag bara vill.

om de gamla kvinnorna som blir bankrånare, är ju inte helt blåst, det sitter många över-välutbildade kvinnor i dag och tråkar, själv kan jag gott bli motståndsrörelsens gudmoder, ni får krypertera allt ni skickar till mig, som ettor och nollor, och vi ses på huvudkvareteret om en kvart.

helt extremt ut det jag tycker, jag är ju lika beroende av alla andra av det som är. Jag kan ju tro att jag gillar mossan, och visst till det gror mossa på mig, men äta mossa, det går inte.

Jag är så fruktansvärd less, nya filosofiska frågor är typ, bor folken som är iteven innnuti teven, betalar de hyra för det, hur länge skall de prata innan de håler tyst. Varför ser jag på dem då?

Ja det kanju bli tråkigt utan, jag är ju en del av samhället, jag kan tycka precis vad jag vill om det, men de innuti teven fortsätter att prata, oavsett vad jag måtte mena om det.