Jag har i grunden lätt för att förlåta, ja man kan säga att jag har för lätt att förlåta, men ändå, är det min styrka, jag måste i grunden ta in först det som var då, och
vad som hände sedan. I att jag har haft lätt för att fölåta och att även det är använd, så hoppas jag att den kommer med tiden i den här situtaionen. Det goda med fölåtelse är att den gir
frid i själen, och även är som fjärilseffekten, den sprider sig runt och vidare till de som blir fölåtna. Och sedan kan de få frid med.
Det vore inte helfel, eller hur?