i blant känns det som jag är lite ur, det finns svartögda förmödrar och fäder på bägga sidor, min far är uppväxt i uren, och urvärk skall en inte röra, det värkar finna någon djupare
kunskap från några delar i släkten; det ytliga som stora bilar och ytligt fjäsk, är så tråkigt att det går att dö av det. Tänk att folk orkar shoppa? Ja det är så extremt likgiltigt och långtråkigt
att jag nästan dör av det här och nu.
Men det kan även vara ackumulerat kunskap, livet är ju en långfärdsresa.