jag kan ju inbilla mig att jag är enkel och snäll, men det är något som heter dumt snäll. Dessutom har jag ovetande haft ptsd i decennier, och detta har ju pyrat ut, jag har inte varit så enkel att omgås som jag
kan inbilla mig, och jag vet ju att jag inte bara är enkel. Och det är inte bara enkelt att omgås med mig. Den perioden vi grälade sjönk jag ner på ett nivå, av att du gjorde och du sa, du är ditt och datt, och du
är precis som din mor. Det är det en kallar nivå 0, och det är all grund till att skämmas över det. Jag är även kort i min släkt, och jag känner verkligen på att jag kommer till kort, även i situationer
där det krävs mera. Däremot har jag ingen glädje av att göra ont, och det är säkert en styrka, men svagheten är att jag är blind för den sidan hos andra, och det är ett handicap, det är så vanlig
att folk har lite av det inom sig, det är nog högst mänsklig. Däremot folk som är bara elaka och glädjer sig över att göra ont, hoppas jag är högst ovanligt. Då blir det svårt här i världen,
för det är nog lite för lätt att göra ont, det finns så många försvarslösa människor. Vi borde bygga upp säkerhetsnäten igen, för nu finns den inte, och folk ramlar så hårt när
inget och ingen fångar dem upp.
Apropå så är jag inte bara en fårskalle, jag är även en hissigpropp, en surgumma, och envis som en åsna, jag är inte ärkeängeln Gabriel(la), jag är en högst
vanlig människa som gör en mängder fel och som kommer till kort rätt ofta. Och i bland kan jag tro att jag är lite förmera. Ja ja därmed är jag bara en av 10 miljarder folk på jorden, där alla är centrum
i sitt univers.
Det måste därför bli problem här på jorden.