även en sorti

Jag som säger att jag måste bli sedd, för att leva, gör allt jag kan för att inte bli sett, jag tror själv att jag går i kläder som en spion, så att jag osynligt skall glida in i alla miljön, där jag är.

Alla känslor på s, är så överdrivna hos mig, skuld samvete skam sorg smärta osv osv, det tickar igång på bagateller. Dessutom blir jag för lätt glad i folk. Ja som min kusin, som hade tid att träffa mig när hon blev pensionär. Det var verkligen Nej. Hon är den mest aktiva personen i världen, extremt extrovert och tror ni inte hon var på Irans högsta fjäll i sommar. Jag måste böja mig i stövet, norskt uttryck, eller dammet, hon har en fanclub som ringlar runt huset. Jag är fortfarande lika glad i henne. Men nej är nej, jag som andra måste tåla att bli avvisad. Och jag få realismen in i mitt eget liv. Det går inte att öveleva osynligt, det går att överleva på illusioner ett tag, men den dagen, teatern är över, så var det inget eget liv.

Jag måste lära mig att vara synlig, jag måste tåla det, gränserna mina, som har varit trasiga, måste förhålla sig till verkligheten just nu. Jag är inte den enda personen i världen som inte är perfekt. Julbockar syns ju, så jag är inte riktig det, kanske närmare en oscharmig variant av bridget jones, för som henne, så på trots att jag på alla sett försöker att uppföra mig som folk, klantar jag bort varje möjlighet, usch, jag som vill vara som en osynlig spion, råkar att trampa i klaveret där jag är, tappa vinglaset på kungen, och sedan kommer nrk, där kusinen en dag blir högsta chefen? med alla sina kameror, och tror ni inte filmen blir delad 10 miljarder gånger, ungefär precis. Och jag kan aldrig visa mig igen!

Det här är häller inte realism, fast jag klantar, så är jag nog bara en av många där med, det att vandra runt med tandkräm på tröjan, och trampa lite på andras tär, och att grodor kommer ur munden, att jag börjar tramsa, ofta i fel forum, och att jag är jag och går med alldeles fel färg på strumporna, är nog alldeles högst normalt, jag är ju även för självhögrundlig och stolt och seriös i förhållande till vem jag är. 

Är jag lite bridget, så får jag vara lite bridget. Faran är ju att jag inte blir tagen på allvar.

För det måste man göra, eller hur?

som mår dåligt, sitta här och tramsa. Ja jag äger ett paradox. I alla introverte år, hade jag min introverta värld. Den var sluten men högst levande. Kan en människa överleva alldeles själv. Det går att se det som ett ide, en lång sömn, i väntan. Det går inte att överleva, det inte bra med alla ensliga hushåll, ensammödrar och ensamhet. Der finns inget liv uten att dela med sig från vardagen från erfarenheter från upplevelser tankar och idéer. Och ingen äger någon, da tar man död personen bara. Det är ingen höjdare precis. Att äta upp andra. Men att leva utan nöten med andra, är inget gott liv, det skapar ingen ting, förutom ensamhet. Det är inget spännande. Självklart det finns säkert som trivs alldeles själv, men det är inte så vanligt. Däremot är det strävsamt för många människor att möta andra på samma nivå, som sitt eget. Okej men livet är lite lika för alla, tråkigt nog. Det är ju en balans och tappar du den så ramlar du. Sådär är det för alla, jättetråkigt eller hur. Livet är allt från tråkigt till urtråkigt. Men i bland hittar en sysslor som får en på bättre humör. Sedan kan en inte veta precis hur livet är för andra häller, eller hur. Och sedan går det att säga hej till folk precis såsom Tove Janssons figurer. Och om en har tur, så får en ett hej tillbaka. Så enkelt är det och så otroligt kompliserat.

finns inte underdanig, hon är över-danig, allt och alla, efter ankorna faller alla under henne i hierarkin, Valma vet att hon står längst uppe och spottar neråt. Hon tar paraplyet och petar dig ner, om du vågar sticka nesan över ytan. Det är Valmas och ingen annans värld. Paraplyet är ett enkelt vapen, gammalrutigt, men vem bryr sig. Det funkar perfekt enligt Valmas behov, akta nesan, polarn.

Jag är så less på reklamen bredvid, den byter ju efter ett mönster, det är inte den jag ville ha valt. Och det sitter ju ingen hen och byter, det måste vara efter orden jag skriver, eller musiken, jag undrar egentligen varför den är så lite varierat, och på alla flygresor, som jag inte reckomenderar, då det är farligt för miljön.

Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att de hade fångat upp, att jag är en riktig äventyrare. Ja, sedan byter de till Jesus, surströmming och spågummor. De måste ju välja!