och

Några gillar att sänka andra, de skulle säkert villa dränka den med. Om man sticker huvudet över medel-nivå, så står det någon klar att kapa av hela huvudet. Jag är less på det. Jag undrar om jag omedvetet senker andra? i så fall är det inte bra.

I morgon skall jag på möte med chefs-sänkaren eva l sänke. Det blir kolt, härskarestrategier hela kvällen, jätteroligt, en höjdare - årets höjdare, att frisera av någons huvud, jättebra, eva g.räva. Ja ja i morgon blir sista gången, sedan orkar jag inte gå där mera. Det blir skönt för eva m. bäva. Jag har alltid triggat vissa folk, och nu kanske är det så, att så är det bara, det är en del av livet, en andel av livet, en bakdel med livet; det som är skönt är att det INTE är min arbetsplats, tänk att bli sänkt i 20 år, då måste det leda till utplåning. Att jag redan har blivit sänkt i 20 år? Ja visst, det är därför jag är extra känslig för dem med den hobbyn. Ta igen? Nej det är inte alltid värd det. Eva häva - sig, måste ju även ha en plats i livet, hon kan få den platsen och jag behöver inte ha just den. Vad jag har som triggar? Tja jag har ju ett litet annat perspektiv, har min humor, och jag har integritet. Det är lätt att bli osäker på mig, tror jag, och då väljer några att skjuta före de tror att de blir skjutna. Att jag är totalt ofarlig? Väl det kan ju inte de veta häller. Det enklaste är pistol. Gud ske lov att man inte är bunden till vissa arbetsplatser. Sänk skänk kränk och dränk!

Alla blir sänkt troligen, men några märker det inte, då fungerar det inte på dem, det biter inte på dem, jag har sätt vissa sådanna, och det är skönt att se. Och sedan har vi de som är beroende av att sänka andra för att få andas, gud häller, de har säkert många lik i sina spår; fy fader för sådanna folk. Om eva n. äva är en sådanna. Nej jag tror eva är känslig för att bli utanför, eller rent ut av rädd för att hamna i utkant. Det är vi ju alla, och hon gör på detta sättet. Gud ske lov för att inte alla har DET behovet. Om jag kan se i nåd på Eva l. änka? Nej det orkar jag inte, så därför lämnar jag, då behöver jag inte se i nåd med henne och jag behöver inte låtsas.

Tack och lov!

Ja den frågan är central, och högst legitim. Det kan kallas original om en är snäll, eller smart om man vill upphöja mig. Jag är och blir en blanding av mr. bean, han på selskapsresan, bridget j och john cleese, finns det flera töntar. Anonym blogg? Det står ju allting ju. Det inlägget som har haft flest läsare är webbutiken, haha, den funkar inte som tur är, annars hade jag inte haft tid att sitta här häller; då hade jag signerat min bok på bokmessan i phnom pen eller var det sai gon, eller var det bei jing, eller kunde det vara thai wan? Nej pyong yang var det. Eller var det lang trang gang eller lang trang pang? Det är i finkan det, i ett av dessa länder, ja där har jag ju inte varit, så det var en fördom.

Som förra året tycker jag ljuset brevid ser ut som en lunta, vid slutet säger den: gar dang och sen blir det salut eller slut. Men det har jag sagt, då är det slut och alla som har blivit beroende av mig, kan ställa sig i kö för audiens varje söndag klockan 11 i Klarakyrkan Stockholm, kollekten går till de hemlösa.

Populär blir jag inte, några få fattar vad jag håller på med, resten brukar undarskatta mig, jag brukar sätta mitt ljus under en skäppa. Jag måset göra något åt det, om jag skall vara autentisk så är jag inte underskattbar.

Jag skall ju lägga av med bloggandet, men klarar jag sluta skriva?

Jag har fått frågan om jag är gej, ja jag är kvinna, för kärlek kopplas ihop med seksualitet. Jag skriver mera om min kusin än någon annan. Kärlek handlar nog inte om förhållanden. Det är hemskt många gifta som avskyr varandra. Kärlek kan man ha till vem som helst, man kvinna barn katt hund marsvin hamster och guldfisk.

Vad är kärlek egentligen, kan man vara kär i pengar, guld, vatten, då är det i så fall inte ömsesidigt, det blir envägs just som det blev med min kusin. Nej jag är inte och har inte varit intresserad av att gifta mig med henne. Jag tror kärlek handlar om respekt. Att alltid visa det. Det funkar inte med audiens i relaioner. Tre år senare har jag inte samma sorgen över min kusin.

Jag har börja fatta att jag hamnade i djup kris, där hon var en av faktorerna, men bara en av många. Det är inte världen som har ändrat sig, det är jag. Jag är inte ute av krisen, ännu formas världen om i huvudet på mig. Alla blev främmande och de som inte kom tillbaka förblir det.

Min kusin kan inte läsa detta, då hade hon ringt eller hört ifrån sig, i stället gav hon upp för tiden. En illska har tillkommit, jag önskar henne allt väl, men jag önskar att hon den dagen hon inte kan jobba mera, så sniker verkligheten sig in på henne: tiden är förgänglig, att välja den först, är dumt, att välja bort - tabort sin syssling före tiden. Jag hoppas att den sista hon minns är mig, och med dåligt samvete, det är på tiden att hon skaffar sig ett. Ett samvete. Dette ville vara klädligt på henne. Om hon läser detta och har ett smavete, så är det ingen fara, då kommer jag nog att höra från henne. Illusion igen, nej jag tror inte det.

Och det är inte kärlek längre och jag har aldrig velat gifta mig med henne. Men social och trevlig var hon. Och hon försökte vara alla till lags, eller hon försökte göra alla till lax. Men man kan inte göra alla till lax sa gud då han skapade torsken.

Kärlek är ett farlig ord, det används när man vill äge någon, det är ett starkt ord, med kraft, det handlar inte om äganden och kan bara fungera ömsesidigt. Det handlar inte om beroende, man ska vara försiktig med att använda ordet och försiktig med att äga känslan. Den är lite för kraftig för att ha i alla relationer, eller finns den i gradar: måttlig stor störd omätllig kälek; finns det som en måttstock: skala 1-100 på kärleken. Jummen kärlek gammal kärlek, vilande kärlek död kärlek?

Ja vem kan om kärlek. En brukar känna den, men inte non stop, det är faran med kärlek, man kan glömma bort den, tills det är för sent.