i året var i dag. Nu går det emot ljusare tider, eller det beror på: Vad man menar med ljsuare tider. När någon hamnar i depression är det mörkare tider. Världen är i ostabilitet, naturen har hamnat i
ostabilitet, världpolitiken är osatbil, antal flyktingar är ökar, igen ökar klass-skillnader och fattigdommen kommer att öka, medan mat-tillgångarna minskar, i Norge skall de stimulera till ökad konsumption, av vad
då? och till vilken nytta, till ökad ostabilitet? Ja, då glömmer folk ett tag problemerna, men de återkommer som tsunamieffekten. Jag är bekymrad, jag ser att Ukraina inte kan vänta sig något stöd, det gungar,
fågleinfluensan har fått fäste i Sverige, och om den börjar smitta mellan folk, så går vi emot ännu mörkare tider. Finns det ingen ljuspunkt då. Det måtte havarera till slut, vi hade byggd ett luftslott
av inte-existeradne tillgånger, på tillgånger som underminerar oss alla, på sjuka värderingar och med att utrota och förnedra djur, natur och männniskor som inte bar kostym. Vi hade överlåtit utbildningen av
barnen till datorspel av grymhet och fake. Vi satt själva och glodde ner i den och det varje dag och varje minutt. Våra ideal hade blivit snädvridna. Vi trodde at nu hade vi nådd maximalen av frihet och oberoende. Nu vänder solen,
nej nu återvänder solen, nej nu återvänder solljuset, eller nu är det början på mörketidens slut. Alla goda krafter i dag som söker mot ljuset eller ljusare tider, får hitta samman. Vi lever i en osäker
tid i en osäker värld, nästan på randen av sammanbrott, Östresjön är akut i fara, nästa hav ut och nästa art ut och nästa och nästa och nästa. Finns det något att hålla fast i, vi behöver
kliva ner den trappa vi klivade upp i och som var fel väg, tillbaka till basic, odla mat nära, lokala nätverk, stödja varandra, familj vänner grannar och inte skilja på vi och dom. Vi måste få slut på att skolorna
kapar huvuden av halva klassen, vi måste värdsätta all kunskap, även den som inte är matematisk logisk. Dess flera huvuden som kapas, dess flera monster får vi. Då blir vi till vampyrer som tar de andra. Vi måste
maximera den enskildas trygghet. Otrygghet eller rädlsa är den värsta fienden vi har, den gör andra illa och tar deras trygghet. Tillbaka med tryggheten, 10 lärare för varje elev, 10 omsorgsgivare för varje
äldre, 10 snälla per varje flyktning, 10 snälla runt mig, 100 snälla för varje rödlistat djur och människa. Medborgarlön? Lön för att finnas till? Men maximerar det trygghet? Och vem ger vem lön? Måste
man inte bidraga för att det skall ge något? Möjligen är det så att med trygghet så börjar folk göra det de gillar. Är det positivt eller negativt? Och vad är lön, är det pängar? eller är
det mat? Är det en kolonilott till varje människa, men alla gillar inte odla? Det finns de som snickrar målar spelar och tänker logisk matematisk? Kanske det blev för basic? Världen gungar, vi måste hitta något som
fungerar innan allt raknar och det blir för sent! Då kan vi inte vänta på våren och ljusare tider. Come on then. Vi behöver ljuset ju. Kära nån!
Vi behvöer veta att det alltid går emot vår!