kontra

Från det ena till det andra. min far var röd, han även sade en gång att han var anarkist. Yttersta högern och yttersta vänstern möts i tron på anarki, politiken blir som en cirkel.

Jag gillar min fars röda sida, både han och jag lider av ett Jesuskomplex, men anarkin den tycker jag inte om, varken den röda eller den blåa. Då jag läste Flugorans härre av William Golding förstod jag att detta inte var fiction, det var reality eller verkligheten. Hos vänsten bygger anarkin på någon naiv förställning och på högern om makt, tror jag, den starkaste rätt. Det är inte så många kvinnliga anarkister, de gynnas inte när det kommer till styrka, det är lätt att vinna i närkamp med en kvinna, hon kan dessutom våldas förnedras och tvingas i knä.

Jag har förstått att ett samhälle måste byggas upp på ett försök av rättvisan, lagar regler förordningar och normer. Men de måste byggas upp på rättvisetänk och att politik domstol och lagen förlängda arm arbetar för sitt folk, inte emot dem. Och media har ett stort ansvar, inte för att driva idologiska ideer till sitt ytterpunkt men på sunt förnuft och faktan.

Men min fars röda sida var helt i pakt med Jesus lära om den barmhärtiga samaritan, om att ingen skall ligga i något dike, om att bry sig, om att försvara de försvarlösa och min far klarade även att vända det andra kind till, det klarade inte jag i längden, jag fick ta i bruk gammaltestamentets ord om: öga för öga och tand för tand. Hur kan man som inte troende tycka så mycket om en biblesk figur, ja det kan man minsann undra över. Men min mor som tror, har även en fin bild av att tro, så kyrkliga fast inte troende, blev både min far och jag, då min far dog dog han med händerna foldade som i bön.

Sedan jag är den enda i familjen som tyckte om det röda, var det där min far och jag möttes, vi gick i fredsamarschen som arrangerade på början av 80-talet och sång "kringsatt av fiender gå in i din tid", vi gick på bar (min far var nykterist) och såg föreställningen om Ola uteliggare. Båda jag och min far upplevde nog naturen som helag, och även där möttes vi i en gemenskap, vi lätade nattsländehus till mitt herbarie på gymnasiet och vi försökte specialisera oss på strån som heter Starr på norskan. Nu är även min mor lika glad i naturen som jag och min far, men det kom lite fördröjd då sjukdommen tog det mesta av hennes yngre år.

Jag måste även dra fram vad jag tror den kristna högern har missat, det är lika svårt för en rik att komma till himmeln som det är för en kamel att komma igenom nålögat, Jesus gillade inte fariseerna de rätt-trogan och dömande, och därmed alla som tycker sig ta patent och äga sanningen ligger nog lika risligt till som oss alla som är för rika, vi kommer inte in i någonting jag inte en gång tror på, i sa fall måste nålögat göras lika stort som en kamel, och är det då ett nålöga? Det beror på som retorikeran säger, om man nu väljer att kalla det et stort nålöga eller röra runt i dna-et till kamlen så det passerar nålögat är ju problemet löst,

Är det inte?

Är jag nördig, ja vekligen, jag kör envist bara en vinkel på Facebook, sakfrågan Miljön. Inget annat i princip, inga gulliga djur, inga fina foton, inga familjfoton, inga roliga grejer. Folk som inte känner mig derar sig undan, det är som en Ibsensfigur, en folkfiende eller något annat envist och absolut, jag har nog inte läst så mycket Ibsen häller. 

Igen min kusin har sagt hon är rund, då inte som fasong men i bemötande, vad är jag jag är som en fyrkant, och hur väl lyckas jag med min nördighet, och hur kan det ha sig att jag har blivit såhär.

Jag vet inte faktisk, och hur väl fungerar det att bara köra Miljöfrågan ur ett moralistisk perspektiv, tycker människor om det, gynnar det miljön, vad är viktigast folken eller Miljön.

Jag tror att jag är Dr Stockman fördi jag ser ju världen lite ur saksperspektiv, men att köra bara dessa frågor och kanske köra över andra med sak, och bara saklig, och inte vara rund och gullig, jag har en känsla av att det had varit smartare att vara lite mera varierad lite mera rund och lite mera humoristisk.

Jag tror tyvärr att det fortfarande finns ett tomt hål inuti mig den sociala biten som försvann under de trassliga barndomsåren och när den saknas kanske även den biten när jag kommunicerar. Det är ett hål som gör att jag blir lite hård, saklig och nästan i bland lite inhuman, då gulliga grejer är fremmandekulturellt, och avsaknaden är total på Facebook. jag finns inte rund i bemötande, ärlighet varar längst? Eller kan det vara så att det inte gör det?