hämtning

känns det som om jag inte är någon enkel person. Jag känns tvärsäker ut i åsikterna, omöjligt att rocka, en orocklig envis kärring, känns det som om, jag känner mig fullständigt övertygat när det kommer till saksfrågot, otrubblig och jobbig, som en åsna, det känns som om jag kunde heta rättskaffenheten, och att jag alltid vill ha rätt i sak. Jag känns så tvärsäker och jag känner mig tvärsäker. Der känns som om det är det alldeles säkraste med mig. Det måste kännas svårt för andra, när jag redan är övertygat om min rätt i sak. Okej då, då får jag inte så många bästisar, då det inte finns så mycken plats till andras åsikter runt omkring mig. Det känns lite hårt att måtte medge det.

Apropå känns det jobbigt att sånpedagogen jsg går hos har blivit sjuk, nu som jag just har vågat, ja självklart inte bara för egen skull, men jag kände det öppnades en möjlighet, bortanför åsikternas värld, till att utrycka sig, och en oas i öknen dök upp. Jag känner jag behöver vara mycket mera än en förprogramerat åsiktsmaskin. Jag började tro på att det fanns lite andrum på jorden. 

det känns så illa, så vill jag känna någon tvång till att gå i orange halsduk, tvångsäta glutenfri och laktosfri mat, mögla i miljön, med precis samma värderingar och kasta onda blickar mot dem som smygäter laktos. Är det konstig att jag känner mig ensam? Och att jag inte får nya vänner. Pengarna skickar du frankerat, märk kuvertet krishjälp. Och vad du kan vinna på det? Svarer skickas till samma adress, frankerad.

mig olycklig, ca 600 dagar till tipping point för klimatmonstret som vi skapade på att bränna oljan i rekordfart. Det känns hopplöst, meningslöst, snart har de tagit all regnskog och annan skog, och tillsammans med den biologiska mångfalden försvinner vi. Det känns som jag vill gömma mig under ett täcke och sedan får några läsa fina godnattasångar. Och sedan känner jag mig ensam, då jag delar min intresse med så få. Jag känner mig olycklig för att jag inte är någon riktig hjälte som klarar att röja upp och att jag inte får någon brev om att jag är till nytta. I stället har det försvunnit saker ur mitt hem, och jag känner mig väldig olycklig för att det är motsatsen av respekt. Lite input måste en ha för att känna några positiva vibbar i ett sådant klimat, känns det som om.