hämtning

måste jag utforska, så snart starar: jag känner rubriken, men om jag arg och projiserar det på någon annan, varför gör man det, tror man att man blir av med känslan då? Detta temat blir det nästa. Jag känner mig dum, är jag då dum? Den är jätteklurig. Och om man projiserar denna, blir då den andra dummare av det, eller inte?

För att inte bli missförstådd, så har jag visst känslor, men de är ganska enkla, ledsen ett tag, och sedan går det över. Fort arg och sedan går det över. Skuld och samvete har jag mycket av och skammen kom med pts, den hade jag inte känt på decennier, tror jag. Det är väldig lite spännande och de har inte varit särskilt dramatiska. Rädd, ja i alla fall det sista 1,5 året, och det har varit väldig överdrivet, men väldig jobbigt, för att den inte är logisk. Men visst har jag inte klarat att undvika dens budskap.

Jag har lätt för att tycka om folk och har lätt för att känna medkänsla, det är väl den som gör att jag har lite svårt för att skilja på folk och folk. Det ger en ens personlighet, men alla personligheter, har folk eller situationer som inte matchar. Annars hade en inte behövd att visa sina gränser.

Någonting alltså är jag?

jag min posttraumatiska skräck, som sitter i benen, och den känns inte så bra, men jag är ju klar över att det är bara ett känslotillstånd, men om jag alltid hade haft den, så ville även jag ha trott på den. Om känslorna kör med en, så går det säkert inte att riva sig loss i från dem. Det höres jobbigt ut, faktisk. För då måste man följa dem, och slungas runt, utan att ha regi?

Vad jag känner nu? Ganska trött, egentligen.

Durutturuttudu, jag det var också en känsla? Eller?

det hörs fruktansvärd slitsamt ut att måste känna hela tiden, det är svårt att orientera sig efter, är det inte? Gosh, vad slitsamt. Känslorna är väl ingen vägvisare, är de. Om jag känner att jag måste ha den där lampan, så är ju det inget argument. Jag känner mig sur och därför är allt surt? Jag har inte fattat hur folk kan orientera sig då? Jag gillar inte dig, hörs bara fördomsfullt ut, gör det inte. Jag känner mig sjuk, vad betyder det, är det bara en känsla att vara sjuk? Detta är ett riktig mysterium. Jag känner mig glad, men är man då glad på riktig?. Kanske jag ska börja plugga kinesiska, just nu känns det rätt. Men är det det?

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!