för besserwissers

minnen, eller oönskade minnen, är nog till att skräcken sätter sig i benen, kroppen förlamas, ångesten tar över kroppen, jag får svårt att andas, jag tappar de normala kroppskänslor, och kommer inget vart.

Det kunde säkert ha blivit borta, utan all dramatiken, men förra hösten tårande det sig upp, det fanns inga motvikter kvar. Jag har haft för många nära runt mig, som saknar sympati eller empati, för det är inte bara jag som skall visa den. Det ska åt alla håll här i livet.

Folk visar för liten empati för varandra. Många av rädslorna blir borta hos folk om en bara är en medmänniska. Och farorna blir mindre, skräcken avtar och sedan behoven för att försvara sig.

Att vara en landsby, där alla hjälps till med barnen, vore räddningen för många barn, så vara en sådana en, som du ville att de gärna skulle ha varit för dig. För om du fick, så skall de andra få, funkar bara bra, om det är någonting gott du kommer med.

är jag ganska immun för dem, men det en kallas en sårbarhet.

När jag möter dem i olämpliga lägen i livet, får de blod på tand.

Jag har inte livserfarenhet nog till att veta, så att jag kan undvika dem, inte låta dem ta platsen eller forstå att det finns andra folk på jorden utan denna åkomman. Dessa personer kan lätt få med sig flera, och det är det som är mest obekväma med, det är bara att kolla i världshistorian eller i barnens klassrum. De finns där med.

Kanske går det att lära in bra förhållningssätt till dem?

Och sedan jag inte har någon aning, är det en öppen fråga.

för vampyrerna ganska enkelt, de kan se ut som snälla fladdermöss intill de visar tänder. Och blir till väggdjur fästingar och vampyrfladdermöss i ett. Det är otrolig att de finns, man kan tänka att de inte borde ha någon funktion, men det tycker inte de. 

Och där råder det inte konsensus.