även en sorti

Vi måste ha kvinnliga och manliga förebilder. Många män har inte dollar i ögonen, men är lyhörda och ansvarsfulla. Oavsett vilken Fader man haver, så är det viktigt med goda rollmideller, det är väldig många som har den förmågan, och det glömde vi bort, av någon anledning.

Om det skulle ha varit en lärobok, så är det vikten av uppfostran. En människa är en produkt av vad den tar in, och sedan tar vi olika in olika saker. Det är överjaget och det, enligt Freud. Uppfostran i nära samspel med barnet, rätt och fel, samvetet är det som säger oss när vi gör Vad. Ett sunt samvete, en sund skuld och skam, är viktiga kompass. Sedan samhället har vridit om på normen, särskilt ärlighet och oärlighet, kör många bak fram i dag, och de ger sina pengar till psykiatrin, för att ingen längre ger tydliga anvisningar i livskunskap. Psykiatrin sysslar inte med livskunskap, der vet vi ju alla. De sysslar med annat. Kanske det är där, jag landar. Biologin sysslar även med liv, då blir det på ekosofin, den är lära inom ekologi. Men det jag är mest intresserad av när jag tänker, är människorna på jorden. Det är så många som far illa. Och de förstör varandra och så mycken natur. Jag har stor medkänsla med ensammödrar som gör sitt, de måste komma till kort om de inte får stöd. Och uppfostran om läran av vikten av naturen, den fick jag ifrån min far. Det var ingen teori, vi gick i naturen, och vi hade flora och faunan. Och sedan lite granne teori, kanske. Och där blandar jag två perspektiv, jag tänker, att det vi gör mot varandra gör vi även mot naturen. När jag ser vad vi gör mot varandra och vem som blev ledaren i världen, tappade jag hoppet för naturens skuld. Vi går ju mot anarki, och det passar då bättre med Marx, som har en materialistisk lära. Den läran handlar inte om uppfostran. Vi har uppfostrat barnen till att se på sig själva som Narcissus gjorde med sin spegelild, och sedan är vrålen fran natur och människor bara som stumma ekon. De blir helt ointressanta.

Arenan är för dem med hopp. Eller rättroende? När det gäller naturen, så förlorade jag hoppet, då en viss president kom till makten. Tänk, han har tagit mångas hopp. En enskild man.

Var så goda arenan er eran. Jag passar, till jag ser vad jag verkligen kan bidraga med.

Jag har försökt, jag deltog på Grönas debattsidor före valet i Norge, och såg hur folk söker materiismen i motgångstider. Underklassen är de som inte har något arbete, de förenas bara i självförakt och i bland i förakt. Jag har ingen önskan om att vara intellektuell. Jag har växt upp med folklig humor och humör. Ändå om folk råkar att säga att jag är dum, blir jag väldig arg; det är ju sandlådan i repris, även jag hamnar där då.

Vi är inte alls födda med kompass, ja några är det, och utan virrar vi runt i mörkret.

Alla som tänker bygger på grundantaganden enligt KBT, det gör även så kallade stora tänkare, enda täcker det inte mera än sidor av verkligheten. Det går aldrig täppa igen verkligheten med teorier, de vill komma till kort i olika sammanhang, men sedan fungera som stöd i andra.

Marx har inte den enda läran, den är en bland flera, att glömma bort vad mor sa, eller vad moder jord säger, även det måste faktisk med. Att utradera kvinnor har varit en manlig syssel, men det går bare till en viss gräns. Det måste vara balans i allt. Det är motpoler som ska balansera. Och utan går det snett åt båda håll. Ja det har inte direkt med miljösaken att göra. Då är vi inne på ett lite annat område.

Och egentligen borde sista ordet vara sagt från min sida.

är kung i högmodets slott! Det är extremt drygt påstående, det är kanske att kasta sten i glashus?

Ja någonting blev fel, högmod är inte ondska, högmodet har vi säkert alla. Men om det bara blir cynism och högmod, så sitter vargen med högmodet, längst uppe. Nu är vargen en fint djur, men det är inget husdjur precis.

Sitter det bara vargar längst uppe, nej då, det finns många duktiga folk där, kunskapsrika och begåvade. Begåvning uppskattas, precis som vilken duktig handvärkare som helst. Det är ju människan svåra uppgift att bilda samhällen, där fattigdom minimeras, så att flest möjlig kan få komma till sin rätt. Det här är ingen lära, jag kunde ha presenterat dem så om jag var cyniker. Det är tankar, som jag tänker, här jag försöker pyssla ihop mitt eget liv. Och jag utgår från den jag är och även från erfarenheter på, hur det blir, när en ramlar ur sitt sammanhang. Eller kastas ut från sin sammanhang. Det går inte att tillhöra normen med denna bakgrunden.

i fårakläder eller skänhelag. Ja tyvärr finns dessa överallt, även på ställen med fina namn som sjelesorginstituttet. En typ av anpassare utan själ? Nej säkert inte, de får väl vara där då. De tillhör livet på jorden och därför kan en inte själv gå runt som ett får. Det är därför folk blir ytliga. Instinktivt skyddar vi oss mot ev attack. Och tar på oss fasader.

Det här är kanske inte så vanlig, med vargar. Men inuti de flesta av oss brottas olika sidor eller krafter. Mellan storhet och litenhet, mellan ansvar och ansvarslöshet, mellan försiktig och oförsiktig. Mellan självtillit och mistillt? Att hitta en bra balans skapar harmoni inom en, en får ro i själen, sägs det. 

Självtilliten min har varit dålig, det är nog på det sättet skadan har gett sig utryck. Jag trodde att jag måtte förstå allting själv. I dag kan jag nästan dra på smilbanden av det. Den dagen det är i balans, så står jag inte i vägen för mig själv längre. Om jag inte vill vara för synlig, eller osynlig, måste jag falla på plats, och falla på plats inuti mig. Och sedan är det inte just här uppe livet levas. Vi glömde bort gemenskapen, eller jag gjorde det.