även en sorti

Varje år får några galna vetenskapsmän priset, och sedan få jag underkänd när jag skriver om det, och sedan får vi divestera, deras lortiga fonder. Är det konstig att jag blir lite deppig?

Apropå, en ny retorisk kritisk lättare eller tyngre analys. Jag tror jag tar: Retoriken tar fel eller har fel. Ok visst får jag skriva mycket, men det gäller att ta hårt i.

Det viktig att inte självberömma sig, men varje gång jag passerar en svenske, ska jag säga halvhögt: Weng, weng. Det är viktig att självhävda med hög stilförning.

Min mormor var skrockens mästare. All övertro på allt som kunde komma med död och fördärvande. Det var aldrig bra budskap, alla varningingar, handlade om en ond död. Det fanns inget gott kvar i skrocken. Jaja fjösnissen kanske. Om jag blev rädd och rädd för skrock? Ja en måste ha barrikader av stål, om en inte blir rädd av sig.

Vad har det med Nobelmiddagen att göra. Tänk att vara fluga på väggen eller i taket, och sedan just precis som med Teskedsgumman blir jag mig själv och ramlar ner från taket, landar i stolen till kungen, som just precis klarar att hoppa till sidan. Där sitter jag på världens kostymbal, med felknäppad luskofta, med stora mjölkbartar, tomteluvan på snäd, traditionen tro, i full mediebevakande för åpen scene. 

Efteråt blir det sluten scene, utan vatten och bröd. Är det konstig att jag får ångest av Nobelpriset?

För varje negativ kommentar måste en säga sju positiva, ungefär, för att kompensera för den negativa. Det kan vara så att SVT är ansvariga för humöret till folk, ja en stor del av det. Negativiteter sprider sig, som en effekt; det kan vara jag som har endrat mig, det är lite sällan jag ser glada folk i Stockis, ja apropå, så följer folk mitt humör med, vissa dagar som i dag är garanterat ingen social succés. Alltså är det inte bara orden, men allt. Jag har börjat att registera mitt humör. Tidigare trodde jag en skulle få bort de dåliga dagar, att det var onaturlig. Nejdå, varig gott humör, utan baksidor? Ja vad en kan tro på. I fall så är det ganska enkelt att vara ärlig om det. Och att jag äger det i dag.