Jag har alltid varit idelaist, men även en dysletisk idelastisk tull-bock behöver semseter, jag har varit ute och fikat med dotter och jag har lovat mig själv och henne att sluta. Det har gått på övertid, och visst kan
jag brilljera tramsa och vara vädlig ideell, men mest av allt har jag länge hållit på för länge, jag är så trött av att alltid vara på post, jag kommer aldrig att slutta bry mig, kommer att ha återfall,
och sedan så finns livet inte här men utanför här. Och där ute bankar det hjärtan på riktig, jag kommer att ha många återfall men med åren kommer jag bli en dutkig avholdande föhänvarande bloggerska.
Men verkligen höll jag på som vanlig långt långt på övertid, båda här och på den andra boken, det är i grunden inte första gången jag driver på långt utöver det som är
roligt och passande mängd, det finns inte något som var lagom i detta.