även en sorti

av moralen?

Retoriken tar fel! Är ett argument. De har glömt att människan inte är en konstant. Människan är psykologi, och den dimensionen tar de inte med. Människan är ett mycket av djur om de inte lär vad som är vad. Uppfostran kallas det, och den skall vara mjuk, men väldig tydlig.

Gränslöshet är ingen dygd. Utan begrepp och fakta om vad som är rätt kontra fel, ont kontra gott, upp kontra ner bak kontra fram, blir hela välden satt upp och ner. Det är inte de bästa argumenten som vinner, det är de som är packat in i guldpapper, de kan vara hur dåliga som helst, bara papperet glänser.

Det finns dimentioner i livet, jag själv är speciellt andlig precis, men jag förstår inte allt, och måste godta, att så är det, jag kommer till kort. 

Men ändå kan jag greppa så mycket att jag kan vara med i diskussionen, och påpeka vad jag menar är essentiellt. Det är viktig att förstå att människan inte är alltings mått.

Vi behöver Kompass, där bak är bak och fram är fram. Det går inte att påstå att bak är fram, om alla båtar vände och körde bak fram, så blir det fel, ganska enkelt.

Dessutom finns det faktan, och då är det inte så viktigt vad folk tycker och gillar, det är stort sätt det folk diskuterar, inpackat i papper som glänser eller inte; alarmister är ett fint ord, utan varningssignal, så krockar vi och kräsjar vi till slut. Badang och bang säger det då, barndomens lek i sandlådan är plötsligt reality.

Kom igen alla töntar, jag medräknat, och skärpa er!

Sandlådans återkomst väntar, om inte vi skärper oss. Vi har ett ansvar, som vi ska föra vidare.

Det är allt för lätt att skoja om allt och ingen ting. Det finns 100 miljarder tåar? tär? Vad heter det nu igen. När jag har trampat på allas, sitter jag själv, som wam och vennelös, det var länge sedan jag var cola eller coola eller kula tjejen, där världen låg framför mina fötter, den landade på mina fötter, och det är länge sedan. 

Dessutom vet jag inte om det är så, jag måste ut och testa med att trampa på alla tår, tåar, tär? eller vad det nu heter. Jag har ju åsikter, alla kommer inte att gilla dem eller mig, eller motsats. Jag är ju även kravstor. Jag trivs nära ärlighet rederlighet hövlighet och annan tråk. Mera spännande är jag inte. Jag tycker inte om ljug fusk och fanterier, antingen håller en ord eller inte. Visst är jag snäll, men efter ett tag, så orkar en inte ljum och flum och dum? Det senaste tycker en alla andra är. Men jag måste medge, att jag är ganska dum jag med. Det är nog inte så farligt att vara det. Då är vi på samma nivå, gottfolk. Inte vi och dom, men dem och dum och dom. Yes! där löste vi hela mänskligetens olösliga problem. Och Yes, ni kan gärna komma på audiens, folkens. Eller? Nej, så är det inte, jag orkar bara ärliga folk på besök. Jag är nog ganska less egentligen. Eller extremt less, troligen. Och ganska säkert.