även en sorti

och andra pyramider.

Min far var en av fyra bröder, och alla var mera elle mindre Ingen, det är svårt att veta om det var genetisk, eller om det var trauma efter moderns långa lidande då hon dog i canser, de yngsta var rätt unga. De giftade sig med Allt. Ingen och och Allt fick inget och allt till barn. Naturlig nog. Bror nummer tre var mest ingen, och hans fru väldig allt, däremot åt hon inget, de har anorexi i den familjen. Jag liknar på just den Ingen där, han var arkitekt och konstnär, han var var säkert inte ingen, men han gick runt som om han hade sätt spöken på högljus dag.

Allt bråkade med allt om allt och ingen ting. Dvs fruarna.

Min mor var äldst av tre systrar, de två yngsta hade benen på jorden, och den i mitten, hon var fullständig sig själv, jag lite som även jag kan vara, hon sa precis vad hon tänkte, men hon hade gott i sig, och Gud välsigne henne för det, bokstavligen. Är det någon jag savnar här på jorden så är det henne.

Men vad har det här med Keopspyramadien att göra?, ja det ni! Den kanske har allt och inget med den at göra.

Min far var idealist, fast han knappt öppnade munen, så tog jag in det han förmedlade, jag tog det bokstavilgen, jag trodde världen var god, och att alla pyramider sto upp och ner vänd, och det var en schock att förstå att den konstruktionen inte fungerar, det är omöjlig nästan att hitta balanspunkten på en omvänd pyrmaid, då blir det noblepriset, folkens! pyramider tenderar att stå bom fast, och de står inte upp och nervända, som enligt idelasimen. Robin hood är inte kung, han var fridlyst.

Det här beskriver hur lite hjälplös en kan bli, när världen en lever i vänds upp och ner.

Samtidig har jag förstått att skadan jag fick som barn, har påverkat mig mycket mera än jag trodde och visste. Jag vill inte bli sett, jag har nog simpelthen gjort allting för att inte synas. Omedvetet har det varit, jag får panik om jag tror att jag blir sedd för den jag är.

Miljörörelsen har ett budskap som är död seriöst, bokstavligen talat, men när de möts sitter de där som död seriösa själv. 

Jag har fått problem med att gå tillbaka: Tänk om någon har läst det här jag har skrivit så att de ser vem jag är, jag som är Tullinge(n)! Och sedan så har det även gått en liten Valma i mig, jag har lust till att slå till miljörörelsen (och då drar vi alla under en kam) i huvudet med min rutiga paraply: Upp och hoppa häng-huvuden, ni får diskbrock av att sitta så där! Det ser ut som ni sitter i ett grav-öl. Det ser nitirst ut. Upp och hopp! Man behöver ju inte bli budskapet själv! Eller hur!

Det blir omöjlig att vara mig, eller hur? jag kan ju råka att bli lite valmig eller rent ut av så går tullinge(n) i gång, just för att det blir så allt för seriöst.

Ja jag är säker på ni delar min åsikt, släpp aldrig loss henne i miljörörlelsen! Eller hur?

Då kan det ända om som ett karneval! och vem vill ha karneval, hela året. Nej tack! Eller hur?

Jag måste besinna mig och befästa mig och bli så föutsigabar som en riktig pyramid för jag visar mig där igen, eller hur?

Ingen gillar upp och nervända pyramider, de är ganska enkelt för lite försägutbara, ganska enkelt, och hierarkin finns ju även latent i alla miljön.

Men ändå igen rent seriöst, den pyramiden vi har på jorden nu, tar död på oss, vi kan nu inte vända på på den, men den är ingen fin pyramid som keops var, dagens pyramid är konstruerat snabbt och billigt, och måste rasa själv en vacker dag. Det finns många så kallade intelligenta folk men de är för glada över sin plats i pyramiden, och igen. Folk vill verkligen bedras, i den grad att de häller låter pyramiden stå till den rasar fullständig, och det är ju dumhet och dårkatighet. Och då tycker jag att det är fel typ av egoism: Riktiga egoistar fattar ju att en måste spara på maten om vintern. Annars tar den slut och vi svälter i hjäl innan våren kommer.

Det är låg intellligens, att inte fatta en sådan självklarhet, är det inte? Eller hur?

Jag är alltså bara vanlig ordinär, der är så att det inte är svårt att se var de starke sidor inte finns. Min far var ju så arbetsglad, en arbetets man, jag gillar inte monotoni, jag dör lite av min fars potatisåker den var ju bara grön och brun och oändlig stor, jag är också ihärdig när jag håller på med något jag gillar, men jordgubbslandet rymmer jag från, det är död tråkigt. Jag går vilse när husen liknar, jag går vilse i Stockholm allt ser ut som en stad, överallt. Jag trivs inte. Jag gillar att resa runt och trivs med att med att prata med alla, om ingen ting. Sedan behöver jag miljön, som alla andra, där jag passar in. Genom livets resa så lär en sig själv bättre att känna, jag har med mig så höga ideal, som är så allt för stora i förhållande till vem jag är. Och jag har upptäckt sidor som inte motsvarar idealen. Jag skulle gärna ha varit riktig seriös med min portefölj under armen, jag hade velat vara en riktig arbetare, som gillade att måla hus, jag är inte det. Jag klar inte för seriösa miljön, jag ser ju humor i inget, och jag orkar inte måla hus eller rensa jordgubbslandet, visst kan jag göra det pga ansvarskänslan, men om jag ska leva i pakt med mig själv, så framstår jag inte seriös nog, i väldig seriösa sammanhang. Det är nog för att jag tråkar lite, att dessa grodorna börjar vandra ur munen.

Det här är ju inget att vara stolt över, och jag måste medge att jag inte är stolt över det.

Det är inte så lätt att hitta balanoen i sitt liv, jag är mångsidig och allsidig. Jag är död seriös när till saksfrågor, där är jag som far var, det gränsar till liv och död, så allvarlig tar jag de saker jag kämpar för. Där finns det inga skämt. Som SVT som då verkar köra sin egen kanal, det är verkligen någon som skorrar även under sändningstid. De är slätt ingen oboreonde kanal, de har ju fonder. Det vore en bra idé att Divestera dem. Jag kan inte veta om de har sold sin själ i investeringar till t.ex Lundin eller Gunvor, men jag ville inte bli förvånad, alla måste betala och regnskapet för inbetalningen hade jag velat se. Så att det inte möglar eller myglas i bakrommens vrån. I SVT som ska vara fullständigt trovärdiga.

Det är någon ting som att jag måste mig på större allvar och livet på mindre allvar. Jag ska ju vidare. Jag är otålig och vill någon ting. Visst är jag en blandning av en anonym miss marple och bridget, och blandningen är alldeles töntig, men jag vill inte välje dem som huvudsida, jag måste visa den sakliga sida i forum där det saken som gäller, sedan kan jag underhålla i pausen med mina lavmålsskämt, och sedan samman med folk jag känner gott, så kan vi fortsätta tramset till vi ligger under borden och skrattar åt alldeles ingen ting. Allt och ingen ting. Den sidan är ju ett problem, den är undertryckt till en nivå att den som en liten granat, den hotar allvaret i seriösa sammanhang, jag har hållit mig hemma även av den orsak. Vissa saker är det ju högst opassande att skratta åt. Men jag klar faktisk inte att hålla min mun. Och de utrotningshotade grodorna liksom bara hoppar ut av munen av sig själv.

Ja som alla andra har jag otroliga goda ursäktar.

Det var inte jag som sa det, det var grodans fel!