även en sorti

jag känner mig som en männska utan förtid, och jag får inget grepp om hur det var, det är som svarta hålet och jag blir förgjord där. Det är ett kaos av minner och minnesbrockar, jag trodde en gång det var en linj. Där är det inget att hämta, och jag måste gå vidare och inte fastna i att hela mitt liv är fake news. Det känns så, och vi är inte så fasta som vi trodde. Men det finns fast grund med, troligen.

Min mor är väldig originell, och jag har inte tänkt att jag liknar henne. Men allt jag skriver blir lika rart eller orignellt. Rar beryder ju det, på norksan. Jag är så introvert och förstår inte att det är roligt, eller plumpt eller sarkastisk. Jag har aldrig varit elak mot någon medvetet. Jag är bara rar, på norsk. Jag kan ju låta bli att uttrycka mig, eller bara fortsätta linan ut.

Jag är nog väldig originell eller rar, jag vet inte varför. Jag bara är så.

är död.

Det är en av mina favoriter. Det att våga att tro på att något gott väntar en, kan bli en fälla, sedan det är för många som vill ha, men inte ge. Det blir obalans rätt och slätt, tyvärr.

Och det är för många cyniker. Vi behöver dem som väljer att inte vara det.