Ja när man nu drar fram folk orfivilligt fast det är en anonym blogg, och hänger ut dem med titel och rang, så är det högst medvetet men beklagligt, det är den största andledningen till att bloggen, ja den heter
så hemsidan: bloggen, och sedan jag hade ett behov för att ventilera men inte hänga ut dem, så väljer jag att göra så, att den får gå. Jag är ju uppvuxt kyrkligt, det vill säga att ordet förlåt
använder en inte i otid, det tillhör bikt och om man nära har mördat någon. Det tycker jag inte jag har gjort, de lever inte på självmordsgränsen någon av dem, det jag hör om dem, så lever de gott
precis som förut.
Bloggen har allt för många ord, det är som att höra min mor i 70 x 7 timmar, det är det sämsta med den. Jag tycker häller inte den har några författare-ligt med sig, den är inte
hög konst, den är mycket bara lek med med ord på allvar och på skämt. Skämten min faller inte i god jord, de tillhör lågstadiet i sin utveckling och varför använder jag då den? För att det är
min humor, ja visst är det, men det går inte att köra på med det andra inte gillar. Att lägga ut en tomte-mask med en norsk gammal visa på facebooken går inte hem, det hade varit min mor då som hade fattat skämtet
och suttit där uppe i utbygden och skrattat själv, om hon hade facebook, väl och märke. Det är inte så man får vänner tydligen, och häller inte skrämma sina släktningar och gamla bekanta med miljö-skräck,
så det är inget forum för folk som jag egentligen.
Jag kommer från en orginell familj, på norska heter det rar, och jag kommer verkligen från en rar familj, det är gränslöst hur speciella vi är.
Jag brukar att trösta yngsta dottern med det. Det finns nästan ingen hopp om att bli ovanligt vanlig i min familj, alla är speciella och jätterara. Min far var rar, han och alla hans saksfrågor, som ingen andra intresserade sig för.
Ja gubben fick ändrat på ordet pilgrimsleden på alla skylt i mittnorge, de använde tape för att klistra över -leden. Min mor är jätterar, en riktig orginell. Hon måste vara en av världens mest rara damer.
Förutom att dra hela Norge in i sina ongoing kriser, så är hon överallt i grunden, när hon inte drar hela norge in i sina personliga kriser då. Min bror är den mest orginella, men den som tar sig mest på alllvar.
Han är och blir helrar med och utan sina pizza grandiosa tröjor. Och jag då, jag trodde verkligen att jag hade sluppit ifrån släktens rar-gener, men dess mera jag blir till, dessto rarare blir jag. Jaja nog om det, författare
blir jag inte, jag har inget att säga som ingen annan har sagt.
Min kusin är nog rar med, men då mera på svenska, hon har en långt större anpasningsförmåga, tror jag, än vi i min familj, nackdelen med
att med vara för konform, är att inte viktiga och livsviktiga frågor har gått hem hos henne. Det måste nog en viss orignailitet för att förstå dem. Om man vill ha karriär så får man nog svälja
många kameler, så att man blir blind för dem. Eller var det blind för elefanter? Men min kusin är och blir ok, det är ju jag som har haft problemen här, inte hon.
Då det är några flera som jag har
ventilerat illska på, även de får ursäkta mig, det är igen jag som äger problemen. Eller som vi säger i vår familj, ursäkta att jag rapade, men då efter man har rapat.
Jag har ingen korrektur eller
korrekturprogram när jag skriver, jag försöker å få språket svensk-klingande, men det brister i rättstavningen och det brister i språkkänsla, det föröker jag kompensera för vid att skapa nyord.
Jag har seriöst datadyslexi på datan, orden stockar sig alltid, och jag måste använda halva tiden på att försöka rätta upp misstagen.
Jag är ju en trevlig person, men jag har fått mén efter
uppväxten, jag är ovanligt hövlig och omtänksam, och att förstå att världen inte är så, har varit slitsamt. Att folk tar så lätt på relationer, att de tar så lätt på sin egen
roll, ansvar och allt. Där blir jag bäraren, jag tar allt så allvarligt egentligen, det finns ett djup som ser förstår och känner med det runt sig, det är en plåga men säkert även en förmåga.
Men den uppskattas av rätt få.
Jag kommer från en otrolig kulturell begåvat familj och bildat, det hänger nog ihop med orginaliteten, de är så högt kulturellt begåvade och utbildade att hela familjen
har svårt att bli inkluderade, en så djup kulturell och intelktuell ballast är sällsynt, och jag fick den med, men fortfarande får jag inte placerat den i något sammmanhang. Den är för speciell och den hänger
samman med en kapacité utom det vanliga, så att den inte går hem. Den tillhör mitt och familjens utanförskap, som hos folkslag man ge sig på.
Det går att kolla på facebook, 4-5 år med max två
gillanden borde ta livet av mig för länge sedan, envishet tillhör familjens koncept, och att inte riktig veta när man får gå. Att vi i min familj nästan förgorda varndra, ja där var jag inte deltagande, hör
ihop lite med annorlundaheten.
Om detta är reklam eller motsatsen, kan inte jag veta, det är ment som en förklaring, och en ursäkt, att jag är kreativ betyder inte att jag är bättre än någon annan, och hade
jag inte känd likgilithetens dödliga andräkt i nacken, hade aldrig bloggen blivit till. Det är inte meningen att krossa någon och jag hoppas verkligen att det inte var meningen att krossa mig häller.
Just det ger inte
livet någon mening, och just det kan inte vara meningen med livet.