i en och samma person.
Vad får en människa till att studera de minsta varelser mikororgansimer och sedan ha globalt fokus.
Vad driver mig förutom engagemanget som är äkta och genuint.
Vad gör mig intresserad
av detaljer och perspektiv.
Tja en annan orsak är en fruktan för att det skall vara mitt fel.
Skall hon nu dra fram barndommen igen som ursäkt?
Tja det börjar bli lite patetsik men dock, ja om jag fick alltför
stort ansvar, och för mycken skuld, så har man mina ramar för det jag gör i dag, hundra år senare. Jag fastnar i mina uppgifter från ovesentligheter som städning till allvar som världsfrågor - eller motsatsen.
Och märker att det som håller mig fast är delvis en rädlsa för att om jag släpper så blir det mitt ansvar om det går snätt. Om jag går i från ett ostädet hem, så kan jag ha översätt
detaljen som får hela området att brinna ner, jag hålls fast av en diffus rädsla som jag nu kan beskriva, om jag lämnar facebooken så kan jag ha skrivit något som gör att något går snätt, jag känner
obehag när jag lämnar, om jag inte har gjort det jag skall till fullo, så kommer det att gå snätt, från mikro till makronivå.
Det går ju att tänka detta som en fin förmåga, ansvar och ordning
och reda. För mig är det inte så fint, jag lämnar all ting med obehag, hålls fast av gammalt skrock, jag kommer inte till dörren, och jag vill inte vara bunden av och i det jag gör, det är ofrihet som andra har tolkat
som egen vilja och jag har blivit fast i någonting som jag inte gillar inte vill och det leder till uttorkning och uttröttning.
Ofrihet som inte är nödvendig, men som jag inte klarar att sluta med då det gäller allt jag
tar i eller rör vid. Jag är slav och slavdrivare i en fiktiv värld av onåd. Allting kommer när det är tid för det, och just nu kan jag dagligen känna på piskan som jag har efter mig. Jag känner inte glädje
över detta, i dag är det jag som är slavdrivaren. Och jag är slaven. Hela vardagen styrs av detta upprepande och visst kan jag bevara humöret ändå, men det skavar och skavar och jag hålls nere som en riktig slav.
Jag är min egen slav, och slavtillvaron är och blir oattraktiv, det har den alltid varit.
Slav skall man inte behöva vara och inte slavdrivare häller som piskar på.
En digresion, det slaviska folket, var de slavar
med, innan det blev folk av dem?