Riddaren på den vita häst? Jag förvånas över alla dessa läroböcker av män. Alla fokuserar på den enskilda och hur den skall lösa sina problem, men vi lever inte enkilda häller, vi lever i en
kultur.
Varje kultur har sina berättelser, men vad händer när berättelsen inte stämmer med livet? Så klart det måste bli fel, det är männen som skriver berättelserna, som vi luras av. Tjejer tror på
manen som en riddare på en vit häst, som komma skall och förgylla hennes vardag, dra svärdet för hennes skuld eller skull, vara den starka beskyddaren, och familjens kloka kapten:
Vem har grundlurat vem?
Män är
i stort funktionshindrade varelser, antigen har de asperger och är totalt endimentionella, eller så är de narcisisster och menar att de är halvgudar. De har inte spår av riddare i sig, de representerar sura sockor, sura miner, sura
kommentarer; stjälpsamhetens riddare är de, de räddar sig själva; de finns när de har utbyta av det; de skriver många böcker, de reser över alla kontinent, de sitter i alla platta tevor, och i platta tidningar, de är
överallt, och måste utgöra 99% av befolkningen, de är simpelthen överbefolkade.
De föraktar det de tycker är kvinnligt eller feminint, de städar inte då det är långt under deras nivå, det
kunde aldrig falla dem in att tvätta någons fötter, det är långt enklare med våld, det är långt mera effektivt snabbt och problemlösande, tycker de. De skriver alla böcker som får omtala, de omtalar
alla böcker, de regiserar och spelar huvudrollen i alla filmer, och de finns som flugor i alla bolag, där samlas de runt lorten.
Ärlig nu fattar jag, det är de som har skapat myten om mannen, det är de som är författare
och de skriver ju inte precis själva att de samlas som flugor runt lorten häller, att de stjälper i sina ektenskap, att de inte alls vet vad lika värde är, och inte är intresserade av det heller, om de då inte kan skriva
böcker om det, men alltså inte i praktiken. De vill sitta överst bara, när och om de kan; de har skapat de flesta av våra berättelser, men långt ifrån den vardag där vi befinner oss, och långt ifrån
de problemen vi egentligen brottas med.
Och när inte berättelsene stämmer med hur vi lever tillsammans, måste det ge lidande, halvparten av alla kvinnor går desillusionerade vidare. Och det gynnar inte männen häller.
Det kanske inte låter lika bra i filmen, eller klinger bra i berättelsen, men om männen stort sätt kommer till kort, och dessutom har skapat regien och de berättelser som skall göra att vi människor kan förstå
oss själva och vår roll.
Män fungerar rätt dåligt i relationer, de är som sagt in valdia, de kan inte tvätta strumpor eller de orkar inte. De gynnar sig oftast själva och sänker sin fruar eller makar till
en nivå, där den aldrig får realisera sin potential.
Det finns nästan inga historier från husmor-vardagen, den genialitet det kräver att hålla odjur löss och bakterier borta från mat, sura strumpor,
krikar och krokar. Det fattas hjälteberättelser om kvinnor som stickar syr och bakar städar, och som utvecklar ständig nya sätt att vårda håntera laga och fixa, medan männen är borta och krigar varandra till döds.
Det finns ungefär ingen dokumentation från kvinnligt uppfostrande, kvinnliga rollmodeller, från att få barnen att överleva de fem första kritiska åren, till berättelser om tappra barnmorskor, om deras mod, om livrädning,
och om att uthärda.
I dag har husmoder-rollen tappat sitt värde, i stället sitter kvinnor och väntar intill riddaren dyker upp, och sedan skall de alla ut och tjäna för födan, medan riddaren lämnar kvar sura strumpor.
Ingen skriver om moderrollen, som är fundamentet i varje samhälle, den borde lönas prisas och mänen borde stå runt och beundra detta, den borde vara den lönsamasta rollen, när det kommer till fömåner, om det
nu är pängar falllskärmar eller annat.
Det finns knappast några historier om verkligheten som den är, det finns dessa berättelser som gör det svårare att vara människa, då vägen inte följer
kartan! Det måste även vara lättare att vara man om man inte behöver vara hjälte, om man är ärlig, och bara säger som det är. Mänen kommer fullständig till kort i relationer, och både män och
kvinnor ville må bättre, om de redan fick veta detta tidigt.
Ok livet blir kanske tråkigare utan riddaren på den vita hästen:
Men är det nu bara en skröna, så för den gå.