Snart är jag all min tid här, till slut blir jag bloggen, och de siste spår av mig är elektroniska. Jag fick en skit-dag, letade efter försvunna papper och fastande där, fankern jag fastnar ännu i saker, och det är
lite ocd över det, då jag får ångest om jag slutar och ångest om jag fortsätter, dagen i dag har varit bland mina 4003 papper förenade i disharmoniskt kaos. Hela dagen typ, ryggen har gått ui rygglås, och
armen är säkert borta.
Jag måste bort från denna blogg, jul var är du? Jag måste börja leta restaran av den förgågnade tid.
Jag har snart tappat bort mina döttrar och snart studierna och snart
mitt mentala jag i bloggen. Jag är komaptibel med bloggen och jag är en musarm med armen fastnat i datorn. Jag fick en ny facebookvän i dag, är det jag som har frågat? Han hade 10 gånger så många facebookvänner
som jag. Hur i all världen klarar de att skrapa ihop så många folk? På desssa medier är jag en liten siffra, och på bloggen är jag själv.
Det blev en skit-dag och allting jag har gjort har jag klarat att radera,
att vara i gamla papper och i en dator är inge höjdare, jag vill även ha 2500 facebookvänner och varje dag möts vi och sedan kör vi i gång på mina premisser, jag behöver aldrig mera se gamla papper och vi
tar ett smältverk och har en cermoni medan vi smälter våra 2500 datorer, från skrot är de kommit till skrot skall de gå och till skrot förblir de, jag är en datorhatare, men sedan har jag ocd och sitter fast innuti
den.
Jag vill också ha 2,5000 000 facebookvänner, och sedan skall jag aldrig klaga mera, jag lovar!