Fruktan för vatten har följd mig, och om jag skall försöka förstå varför, så kommer jag igen till kort. Det skall nämlig väldig mycket till för att jag skall bli så där rädd.
Det jag vet om regn och mig eller vatten och mig, så försvann jag som barn och de hittade mig i ett dike, det är det jag tror, och jag vet inte om det stämmer, i så fall var det mörkt kväll och blött i diket.
Min bror och jag badade i samma badkar då vi var barn, och han har nog säkert inte snällar där än annars, men jag kan inte komma i håg något speciellt.
Om somrarna hos mormor och moster, så drog min mosters
man med oss barnen i sin blå bubbla varje finvädersdag för att bada. Även jag tyckte det var jätteroligt, fast de andre kunne simma men inte jag, jag sto och såg på dem i alla år, utan avund och utan käsnlan
av orätt. Jag var 11-12 då jag lärde simma, det var just före min mormor dog, och vi fick då ingen tillgång längre varken till deras spa eller bubbelpolar, dvs jag kommer i håg EN sommar då jag var med och
simmade. I dag och först i dag har jag blivit arg över detta. Det att låta ett barn stå i vattenkanten medan de andra simmar runt år efter år, det kunde jag aldrig gjort mot någon, och fast jag var ett barn som inte
klagade i onödan, borde de inte tillåtat den förnädringen. De tillät det och inge visade det minsta täcken på att detta inte var ok. Som sagt gör man inte så mot någon, inte en gång mig. Och detta
har tagit bort även den glädjen som jag faktiskt upplevde då. Men rädslan för vatten måste då ha varit en orsak till att jag inte lärde simma, jag kommer i håg en gång så hamanade jag under vattnet
och min mosters man fiskade upp mig. Så det var en kort känsla över hur det kan vara att drunkna.
Och sen har vi då den som jag återkommer till här på bloggen, jag tror jag var 11 ungefär, det spö-regnade
den dagen, och det var första gången min kusin valde bort mig för nya kompisar. Jag var så ledsen och även den dagen sa min mormor något som sårade mig djupt, jag tror inte hon hade det som vana, det är inte omöjligt
häller, att även hon inte gillade mig, men jag kommer i håg denna ena gången då hon med flit så något ofint och det samtidig som min kusin valde bort mig. Jag kommer i håg regnet som silade ner mellan huset på
gården, och granntjetjen, som jag inte alls tyckte det var roligt att leka med, kom.
Sedan jag var liten har jag varit rädd för vatten och i mardrömmar sipplar vattnet in i husen där jag är, jag bor nära havet eller
jag är i det. Vatten tillhör mardrömmarnas värld, och där har jag ingen kontroll på vattnet, det rinner in och det rinner över. Jag kobblar vatten till att kvävas, och att dödas, och av all dumma saker jag har
gjort, är det att försöka att få dykarcertifikat, jag lyckades och kunde i dag haft dyckarcertifikat, om jag inte hade skippat de två sista fridyken. 'De två, av i allt sex fridyk helt på sluten av kursen. Jag var sjukt
rädd under hela kursen, och jag valde att inte fullföra, jag var helt olämplig som dykare och kunde ha dragit med mig folk i döden, jag innsåg det själv som tur var, och innan jag hann göra DET fatala felet.