Jag har alltid kollat på barneteve med barnen, båda slutade vi 12 års ålder, som tur fick jag med mig mycken bra teve. Nu känner jag mig underärnärd, det är nu bara idoler och annan skit kvar på teven.
Jag borde kanske jobba i någon sekt, när jag nu blir irriterad får jag lust att ställa mig upp och ta en prediken. Och låtsas vara gud, eller hans städförtredare. Jag är och blir urless på fakeboken, det är
ju bara rätt-trogna på mina sidor, det går bara att skriva rättroget, om du avviker så bums, är du ute av klubben "alla vi som har rätt." Den dagen jag har nog, lämnar jag Fakeboken och datorn, alla smarta lösningar,
och återvänder "hem."
Ok nu säger vi att jag är guds städförträdare på jorden, och sen styr jag rätt och fel här på min anonyma blogg. Alla undra på vafrför de inte mår toppen.
Väl, det är konstig att inte bli lost i den världen vi har skapat oss.
Här i Sverige var jag bor, finns inget genuint kvar. Det är som en skrot, hela Sverige, som jag har sätt. Det finns ingen närhet till det ursprungliga
enkla och livgivande. Jag sitter på överfyllda tåg, där alla pratar till sina telefoner. Folkslag med förnuft, hade dött i ett sadant samhälle. I stället för att bjuda de som sitter runt sig med i samtal, väljer
de att prata till sin telefon. Här finns den fulaste arkitektur, samhörigheten har upphörd, alla är främmandegjordna, inte någon gillar varandra, ingen möts, inget vackert finns kvar, de lagar orter som folk blir sjuka i,
antigen har de för mycket utrymme i sina hus eller för litet, de har byggd min ort i röd tegel, det är fint med solidaritet, men när alla har samma tegelfärg i en hel stadsdel, liknar det en hemsk labyrint, och inget som någon
kan bo i. De har plantat in träd som inte hör hemma och som föblir gröna genom vintern, väl det mästa är inte träd, men kortväxta sadanna: Häck!
Var och en har sin humor, och alla vägrar att skratta
åt någons annans, även miljörörelsen är full med självhögtidliga och självupptagna, som innväntar miljöpriset, om jag inte gör? Ni har glömt att just nu är jag guds städförträdare
- ja det heter ju inte städförträdare här i Sverige, men även det är shitt det samma.
Detta blev inte någon prediken, jag är lika trött som alla andra, jag blir bara ett eko, av gamla sanningar.
Det sorgliga är att när det naturliga blir borta, även det spontana, finns bara konstruktioner kvar. Det kvärkar den genuina kreativiet, allt blir anpassad, och man får akta sig.
Vad hjäper det om var och en yogar och
skall sköta om sitt eget ego, när nöden slickar på dörren, och var och en får låsa sin dörr.
Detta är ingen analys, så dårlig är den, men om vi skapar sjuka samhällen, kan det då
ge större utrymme för genuint sjuka folk att ta makten? Om jag som tycker om det äkta genuina och levande, blir fråntagen detta, vill ju det leda till underärnäring, och jag börjar äta sockerkaka till frukost?
Jag
har känd mig lost länga här i detta landet, jag vill hem.
Jag skall inte klaga, jag känner folk som är mycket bra, jag har ett arbete att göra, att långsamt anknyta igen till dessa, och hitta tillbaka till det och
den kreativitet som ligger latent, jag kan få samtal där jag kan få säga saker på mitt sätt, och sjunga mina sånger. Det är självkadebeteende att stanna för länga här i bortiveckistan. Jag inväntar
chansen att sluta med det, och återvända till det vackra enkla och livgivande.
Och det finns bara i de ekta och naturliga miljön och människorna. Signa dem!