Jag är alldeles inne i boken scematerapi, entligen en bok utan fördommar, som det går att läsa utan dolda skuldfällor.
Ja det enaste jag har skorat högt på så långt är känslomässig
försumming, och ja visst det stämmer ju.
Jag har ju varit med om all ting egentligen, förutom att någon har sexuellt utnyttjat mig, konstig nog är det dät jag reagerar, som om det är det allvarligaste övergrepp,
och möjligen är det, men det kan ju vara att man inte reagerar lika starkt på det man själv har varit med om.
Känslomessig försummning, att jag skorar högast där, är för att just där har dete varit
svårt att hitta någon coping strategier, just där. Det är ju dessa som har tickat in just efter då jag fick aktiv pts, det var först skräcken och sedan har de rullat in som om vore även det en rikitg science fiction
skräckfilm, just nu håller jag på med det känslomessiga temat: Dårligt samvete, det är utan enda och utan proportioner, jag reagerar just så på allt, även bagateller jag säger och gör, skulle jag
lyssnat bara på känslorna, så hade mitt samvete givit utslag som om jag hade mördat 101 stk varje dag, det är alldeles hejvillt hur det håller på, och jag måste medge, att det är lite svårt att skilja
på faktan och fiktion just där. Ja inte bara med den känslan precis, men tror ni inte att de andra spelar upp sig på arenan med, de kommer från ingenstans och om jag inte uppmärksammar dess överdrivna styrka, så
vore det ännu värre. Det är ju väldig löjligt, där står trump och ljuger utan samvete och sedan ljuger inte jag, men samvetet talar som jag vore den värsta syndaren på jord, och jag stal några äpplen
då jag var 4, måste jag medge, och fortfarande kommer jag i håg min dödssynd, den kom då jag såg damen som ägde äpplorna, hon var riktig gammal och hade svåra ben. Från och med då stal jag inte
äpplen mera, då jag kankse förstod att detta leder en ut från edens hage.
Nej då det var inte det jag förstod:
Men jag förstod att man aldrig ger sig på någon svagare än sig själv.