Detta blev skrevet för stunden då jag via T-bana i Oslo, tåget Oslo - Stockholm och sedan tunnelbana Stockholm till fororten Avigsidan, jag vacklade hem på klink is mitt i natten och kom hem till ett helt ostädet hem: Rekationen
under är spontan, jag velat aldrig skriva något sådant om jag hade tänkt mig före. Jag låter det stå. Jag har bemötts nu med bara arrogans och ignorans under flera år nu. Jag kan inte leva under sådanna
villkor, det tar död på mig. Jag är alldeles underärnarat, drenerat trist och tom. Jag skall ändå radera bloggen när julen kommer. Då får ävne denna oanstendiga sida gå. Just därför låter
jag den stå kvar.
"Jag kommer hem utan skuts vacklande på isen och hem till ett grishus mitt i natten i en jäkla förstad, manen har uppfostrat döttreran bra, jävla man. Detta tar jag bort imorgon, för i detta
finns inte anständighet kvar, jävla mannen som har uppfostrat döttrerna han har tagit allt han kan komma över, han måste vara gud eller fanden för han är som en ond ande överallt. Jävla man som har uppfostrat döttreran
till ignorans. han får vara glad att jag inte är gud för då hade jag skickat han rakt ner i helvetet precis som han har gjort i mot mig. Fanden ta han! jag hatar honom!"