Oavsett, är det människan villkor, att inte veta, det kunda ha varit meteroiten i mumidalen som var på väg mot jorden; människans villkor är att inte veta och inte kunde styra sitt öde oavsett.
I det måste
miljösaken vila lite, jag har försökt, men Muren av kafka eller sartre eller vem det nu var, som utgör Makten är vattentät än så länge, de har ju något obekvämt framför sig, de som äger Muren,
för att när den spricker, kan de inte äta sina pängar.
Jag kommer att släppa där, bloggen facebooken mm. Allt har sin tid, nu måste jag gå vidare. Facebook är stagnerande i längden, bloggen med. Och
hålla min lovnad om att vid julen går grensen.
Människan kan inte skapa sitt öde, det finns några mycket större krafter i världen, det är en frigörande tanke, vi vet ändå för lite oavsett.
Och vi försökte styra och kontrollera naturen och det gick inte bra, men i bland får man även släppa att försöka styra människans öde med.
Den som är engagerat släpper aldrig ett engagemang, men
att stagnera är inget för mig, egentligen. När något inte fungerar, så är det dags att gå vidare, och det tänker jag göra.
Men vi ses i gen före eller senare alla goda miljövänner, det verkar
vara så att spåren korsar varandra, för alla som följer samma riktning.
Gott mod, gott folk. Det går alltid emot vår, och då spirer och gror det igen!
Jag sätter mina odds på våren!