80-talet var en schock, jag passade lika väl in som en elefant i vardagsrummet. Frisyren håret kläderna musiken, först i dag kan jag börja gilla den, men inte den extrema varianten, det var som att havna i fel sällskap.
Det var då det började ta fart, glitter och glamour, det var början på köp och släng, match eller inte, det var nog raketfart in i den tid vi har i dag. En mot alla och alla mot en.
Det är lite svårt att göra
någon skicklig analys det klarar andra göra, men det var teorier som sattes i system, och i början var det kul, men det var bara i början, för några.
I dag äger ca en procent av oss nästan alla tillgånger,
och alla trygghetssystem är borta, från husmorvikaren till läkaren som kom hem; att marginalisera folk gynnar några, men inte totalen. Inget blir av sig själv. Bit för bit togs det bort, tryggheten och servicen och till slut
var omoral och fusk vanligt. Och sedan var normen en människa som inte finns, den genetiska variationen blev till olika diagnoser. I vårt samhälle behövs det sedan var man är för sig själv, nätverken var försvunna;
och vi köper samma märkesvaror i flock, som vore vi totalt imbesilar.
Vem tjänar på det mon tro. En dag var det blivit ett lika totalitärt samhälle, som det de hade skrämt folk med. Det fanns inga reella val i alla
valmöjligheter, det fanns inga val till ett friskt samhälle. Och de folken som tjänade alla pängarna underminerade hela vårt livsgrundlag.
Behöver vi de aller rikaste, de borde i fängelse, då det de håller
på med är livsfarligt. Behöver vi alla vdar och alla styrelseledamoter. Nej, de är typ av para-citer, det är väldig fult sagt och gäller säkert inte riktig alla. Behöver vi alla plattformer och de som lever i fantasivärldar
och skall mörda folk som de skickar till mars, nej vi behöver egentligen bara det som är bra för att överleva; de aller flesta behöver trygghet för att må bra.
Trygghet är ledordet för att må
bra. Vi behöver satsa på ensamstående mödrar och deras barn, då tar vi en prosentens pängar, och sen gör de ett utbyte! Barnen behöver trygga mödrar eller fädrar för att må bra, så då
tar vi tillbaka makten, och ger dem det de behöver; i skolan behöver barnen känna sig trygga och inte vara i ett sorteringsamhälle eller ett Lotto-samhälle. Vi kan inte sortera dem efter alfabetet. Det är fult.
Med att
satsa på på barnen som behöver trygghet, bygger vi in igen alla säkerhetsystem; vi tar bort det de kallar service i dag, där du sitter en och en halvtimme i telefonen och sen villl de inte hjälpa dig ändå, det är
liksom de tror att de är sankt peter och kan ställa sig i vägen.
Trygghet ger friska barn som blir friska vuxna, dvs med en mängd problem, men så är det att vara människa.
Trygghet är det som bär
folk igenom svårigheter. Vi tar allt de tog tillbaka. En mängde onödiga dyra tjänster försvinner då. Trygghet kostar inte så mycket. Vi tar tillbaka prosentens pängar och stoppar in trygghet, som långsamt ger
tillbaka tryggare barn som ger tryggare vuxna om ger tryggare äldre, plötslig har alla mera att ge. Det blir onödig att råffa åt sig.
Men hur blir det då med den stackars enprocenten som vi har tagit ifrån tillgångarna,
då de bara gör konstiga saker med dem. Väl de är en procent ju, strunt samma.
Vi ger dem till barnen, och tar bort de onödiga smarta sakerna vi gav dem, och ersättar det med folk, trygga folk, och sen går vi
ut i skogen och lyfter på stenar och ser vad som är under stenen, det är en hel värld där under. Vi tar bort alla märken för då blir alla kläder ganska lika.
Vi tar dem med ut i robåten, för
där får de ro. Det konstiga är att trygga barn ger trygga föräldrar med, som ger tryggare äldre: Synergi. Vi tar bort allt det som är onödig och kvar blir några saker, kälek och så tryggheten, för
trygghet skapar trygghet.
Tar vi bort DEN så får vi dagens samhälle, och det är inget jag reckomenderar.